Ett oförglömligt ÅFF-minne. Magnus Eriksson har just kvitterat till 1-1 mot IFK Norrköping i den 89:e minuten, i sin sista match i ÅFF-tröjan i augusti 2012.
Djurgårdens lagkapten ringer upp när han sitter i bilen på väg till Hovet för att se ishockey. Eriksson har annars levt i radioskugga under några veckor efter smällen i cupmatchen mot Malmö FF, men tidigare under dagen gått ut och lämnat klartecken för spel i måndagens allsvenska premiär mot Degerfors.
– Man måste vara försiktig efter smällar mot huvudet och det har varit lite jobbíga dagar, men nu känner jag mig stark och bra igen.
I fjol blev Magnus Eriksson utsedd till allsvenskans bäste spelare och ses förstås som ytterst vital för Djurgården i deras jakt på SM-guldet. Eriksson, som växte upp i Solna och fick sin fotbollsfostran i AIK, har blivit en symbol för dagens Djurgården med sin attityd och energi.
– Jag andas Djurgården och klubben har varit helrätt för mig ändå från första början. Vi har absolut chans att vinna SM-guld i år, men det kommer att krävas ett jäkla jobb, säger 31-åringen som bor i en villa en bit utanför Stockholm, med sambon Ida, deras två söner (den yngsta bara några månader) och Volvo ... plus en Porsche.
– Jag gillar bilar. Har alltid gjort.
Det har nu runnit en del vatten under broarna i Stångån sedan de första raderna skrevs om Magnus Eriksson i Corren 2011. Den dåvarande ÅFF-tränaren Andreas Thomsson minns statusen på nyförvärvet från Väsby.
– Mange var på låg nivå konditionsmässigt och fysiskt när han kom hit. I Väsby hade vi sett en teknisk spelare med bra spelsinne, men som var lite för stillastående och bekväm. Sedan fick han träna bra här vintern 2011 och bland annat ta långpromenader runt Stångån när han vaknade.
Som bekant gjorde Eriksson sedan succé på Kopparvallen och det var där den vackra fotbollsresan startade på allvar. En resa som tagit Eriksson till klubbar runt om i hela världen och som i höstas landade i det svenska fotbollslandslaget.
– Jag har sagt det förut och gör det igen, ÅFF betydde massor för min karriär och jag hade otroligt härliga år i klubben. Det var sjukt vilket gäng vi hade!
Du sa tack och hej till ÅFF med ett minnesvärt kvitteringsmål mot IFK Norrköping. Hur många gånger har du sett det drömmålet på Youtube?
– Många, många, ha, ha. Och jag minns att Janne Andersson var vansinnig efteråt och kallade mitt mål för en lyckträff. Men nio år senare tog han i alla fall ut mig i landslaget, fotbollen kan vara bra vacker ibland.
– Janne är en extremt bra tränare och man förstår verkligen varför han är förbundskapten. Jag led med honom och killarna i veckan mot Polen, det var extremt tungt att se.
Speciellt kände han med förre lagkamraten i Djurgården, Jesper Karlström.
– Han gjorde en kanonmatch, men det alla minns och skriver om är straffen. Det är för sorgligt med allt hat som finns där ute vid tangentborden.
– När jag åkte på smällen mot Malmö i cupen var det samma sak, en massa meddelanden på sociala medier om att "det var rätt åt dig" och sådär. Det rör mig dock inte ryggen, det är små människor som skriver en massa skit, tyvärr.
Kompisar från förr. Haris Radetinac och Magnus Eriksson har spelat tillsammans under många år, både i ÅFF och i Djurgården. "De kvalitéerna som Haris fortfarande besitter, det är helt sinnessjukt bra", säger Eriksson om sin lagkamrat.
Hur vill du beskriva Magnus Eriksson år 2022 kontra den Magnus som var i ÅFF?
– Jag skulle vilja hoppas och tro att jag är mer balanserad, både som människa och som spelare. Förr levde jag mer på energi, nu försöker jag använda styrkorna på ett smartare sätt. Sedan privat, det var nyttigt för mig att flytta till Linköping och klara mig själv, då växte jag. Sedan träffade jag Ida precis när jag lämnade Åtvid och nu har vi två barn tillsammans och plötsligt undrar man var all tid tagit vägen. Jag spelade 55 golfrundor under året i USA (San José), det lär jag aldrig göra igen, he, he.
– Det är väl också klart att man mognat som människa. Det är få karriärer som går spikrakt uppåt och jag har sannerligen åkt på mina plumpar där ute i proffslivet. Där vi kanske trivdes bäst rent socialt, i Danmark och Bröndby, där funkade inte fotbollen för fem öre, men man lärde sig av det också.
I dag ses dessutom Eriksson som en av de spelare som jobbar hårdast, och smartast, i hela allsvenskan. Månne var det morgonpromenaderna runt Stångån som tände lågan för fysik och kondition.
– Mange har hela tiden haft ett bra huvud för att gå långt och han har nyttjat det till fullo. Annars hade han nog bara blivit en "lirare" i Stockholmsfotbollen, strax under eliten, säger Andreas Thomsson om sin förre spelare.
Magnus Eriksson var en riktigt lovande hockeyspelare i unga år och glänste också när ÅFF-spelarna lirade hockey i Stångebrohallen 2012.