ÅFF har haft en höst och vinter som varit tuff på många sätt, det vet väl de flesta. Föreningen sjösatte ett nytt tänk under sensommaren 2015, där större fokus skulle vara att fynda talanger från en radie om 20 mil från Åtvidaberg. Där började vi jobba in ett antal spelare, men sedan kom en grov felräkning av budgeten "uppifrån", vilket medförde ett stopp i arbetet med att signera spelare. Men tack vare vänligt sinnade krafter från utsidan av föreningen lyckades vi få ihop en numerär i truppen, som vi jobbar efter nu.
I åldersstruktur har ÅFF gått från att ha allsvenskans äldsta trupp år 2015, till att nu komma till spel med den yngsta i superettan 2016. Tänk att sju-åtta spelare från förra året nu har slutat spela fotboll, hur vanligt är det? Så, framtiden ser spännande ut med detta nya, unga lag, men ÅFF, som förening, står inför många viktiga och strukturella beslut detta år. Till exempel har vi hela 18 nya spelare i A-truppen, men tio av dem har kontrakt som går ut under året, vilket gör att de i sommar, rent hypotetiskt, kan skriva på för en annan klubb utan ersättning till föreningen.
Det är svårt att bedriva elitidrott i Sverige, ekonomierna är för små och för sköra. Många bevis och fakta finns för det, fråga bara IFK Göteborg eller Kalmar FF. Och allt är medlemsstyrt, det måste man ha respekt för.
Föreningar tenderar i dag att bli alldeles för beroende av Sef-bidraget, som egentligen inte är så stort, kanske mellan 4–10 miljoner kronor, beroende på serietillhörighet. Jag tror, istället, att fokus ska ligga på att höja intäkter och omsättning i stort, så kan man använda det specifika Sef-bidraget till att förlänga kontrakt, skaffa någon färdig spelare, eller att exemplevis ha instruktörer för yngre spelare. Så att bidraget blir en slags bonus, istället för att vara den bärande stommen på en intäktssidan.
Träningsmatcherna för oss i ÅFF är nu avklarade (nio stycken) och det har förstås varit lite vingligt till och från, men vi har också sett en stadig, positiv utveckling och det var en bra insats i genrepet mot den allsvenska nykomlingen Jönköpings Södra (0–0). Det ska för övrigt bli intressant att se hur det går för Södra i år. De har ett upplägg med endast fyra träningar per vecka under vintern, där styrketräning ej finns med som något träningsmoment. Kommer man orka en lång säsong med "gamla” spelare? Och kommer laget ha tillräckligt med kvalité på planen under hösten när avstängningar kommer? För det var mycket gnäll på domaren matchen igenom från det grönklädda laget när vi möttes.
Det ska överhuvudtaget bli väldigt spännande att komma igång med seriespel. Vid upptaktsträffen för superettan var det 66 procent som trodde att vi ska åka ur, och 34 procent som tippade att vi blir ett mittenlag. Okej, tack för informationen alla experter! Nu blir vi underdogs, och kan väl inte anses som favorit i någon av de 30 seriematcherna? Det är bara att anta utmaningen. Roar Hansen, går som en trädgårdsmästare på Kopparvallen och vattnar, göder våra fotbollsknoppar som skall slå ut i blom. Många intressanta spelare är på väg upp i sina fotbollsliv, det är bara mjölktänderna som skall tappas först på några stycken. I träningsmängd har vi lagt på ett extra pass i veckan under vintern, jämfört med förra året. Och, själva träningskulturen i Åtvidaberg har alltid varit god, tycker jag, sedan jag dök upp som spelare en januaridag 2002. Utvecklingen har gått stadigt framåt och uppåt, och här tror jag stora chanser finns för föreningen, på kort och längre sikt, att fortsätta vara en viktig faktor i svensk fotboll.
Ett fokuserat lag på planen med axlarna nere, är nu redo för en tuff serie som superettan alltid är. Blås igång spelet nu då!
Andreas Thomsson är assisterande tränare i ÅFF och skriver gästkrönikor i Corren.