Hyllningen till Ödeshögssonen Klas Ingesson var maffig, gåshudsframkallande och rörande. Klas fru Veronica höll ett kontrollerat men ändå starkt tal, och Martin Stenmarck . . . ja, mannen som måste varit med på varenda tv-sänd gala de senaste 15 åren gjorde sitt bästa framträdande jag sett, Dire Straits "Brothers in arms" var ett synnerligen genomtänkt låtval.
Det slutade inte heller som det brukar. När Zlatan Ibrahimovic kämpade för att hålla tillbaka tårarna i sitt guldbollental om Klas, Pontus Segerström och sin egen bror var vi nog många som fick svälja en extra gång i tv-sofforna. Tänk att det alltid blir så mäktigt, att orden väger så tungt när de kommer från Zlatan. Vår svenske världsstjärna vågar visa känslor inför öppen ridå och vi kan inte annat än beundra honom för det.
Där emellan då? Det var en firmafest utan stora applåder, utan rungande skratt trots att programledaren Soran Ismail jobbade stenhårt med skämten. Ismail – ja, han ÄR faktiskt rolig emellanåt. Men att få en stel galapublik att skratta verkar vara lika svårt som att se Andreas Isaksson spela fotboll i klubblaget Kasimpasa. Ismail kämpade sig trots allt igenom sin första fotbollsgala med godkänt betyg.