LFC:s Malin Brenn i derbyt mot IFK Norrköping i söndags.
Saab AB är Linköpings största privata arbetsgivare och under fredagen presenterade försvarskoncernen en vinst på närmare 1,5 miljarder kronor för första kvartalet under 2025.
Det är en bild av Linköping.
En annan:
Allsvenska Linköping FC slåss för sin överlevnad efter att underskottet för 2024 till slut landade på 3,1 miljoner. Elitlicensen är hotad och en handlingsplan inlämnad till förbundets licensnämnd. Får den grönt ljus har man till årsskiftet på sig att vända det egna kapitalet till plus.
Annars får man inte vara med.
För snart tio år sedan, någon månad innan klubbens andra SM-guld, sa dåvarande ordföranden Christer Mård så här:
– Det finns sponsorer som ger LHC en miljon, men inte ett öre till damfotbollen. Jag har svårt att förstå att man tar en så tydlig ställning. Hur förhåller man sig till att damidrotten anses vara så mycket mindre värd? Har du ingen mångmiljonär som tycker att det är kul, så är det jättesvårt.
Nu sitter Mia Eriksson och Emilia Matovac, ansvariga för sporten respektive partners i föreningen, och uttrycker ungefär samma sak.
Fast med andra ord.
Det är ingen hemlighet att de senaste månadernas rop på hjälp med hopp om stöd från privatpersoner och företagare inte gått så bra som man hoppats.
– Det går sakta framåt, det gör det. Men inte i den takt som vi vill. Vi gör så många bra saker och tycker inte att vi ska behöva övertyga folk om det. Förhoppningen var att fler företag skulle lyfta luren till oss. Det är en besvikelse, säger Emilia.
– Linköping har utsetts till Sveriges mest jämställda idrottskommun…hur ställer sig näringslivet till det? Använder de sig av det? Det borde finnas fler som vill hjälpa till och en stolthet att verka i en sådan stad, säger Mia Eriksson.
De berättar om svårigheterna att nå ut till företag – men också om tillfällen där de anser sig ha blivit illa bemötta med nedlåtande kommentarer.
– Det hjälper inte någon att vi får höra från företagare och andra att det ser ut som en hönsgård när vi spelar. Att tjejerna får höra att de är värdelösa. Vi får ofta slåss mot det. Det finns andra föreningar som har det tufft, men där det finns stöd och engagemang, säger Mia Eriksson.
– Vi köper inte argumentet att det bara handlar om resultat och hur det ser ut på planen. Vi gör så mycket mer. Det måste finnas en så mycket större potential i Sveriges femte största stad. Om Norrköping kan så kan vi, säger Emilia Matovac.
Hon funderar ett ögonblick innan hon fortsätter:
– Mest av allt skulle jag säga att det är svårt att nå fram till företagen. När vi väl får komma ut och prata är det många som säger att ”wow, det visste vi inte”. Vi vill få chansen att visa vad vi gör och vilka vi kan vara i den här staden.
Emilia Matovac, partneransvarig i LFC.
Det är många som tycker att de stora bolagen borde ta ett större ansvar och stötta den lokala idrotten som gör mycket för samhället som företagen också är beroende av. Samtidigt anser andra att det långt ifrån är givet att sponsra idrottsföreningar bara för att man finns i staden.
Det är ingen nyhet att elitidrott sällan eller aldrig varit prioriterat i universitetsstaden Linköping.
Det finns många exempel på det.
Så: har Saab ett ansvar att vara med och stötta?
Vi ställde frågan till Viktor Wallström, som är kommunikations- och hållbarhetschef.
Han svarar via mejl:
– Som en stor arbetsgivare i Linköping känner vi ett ansvar för att bidra till stadens utveckling och vår målsättning är att fortsätta att vara en aktiv och positiv kraft i staden. Vi ser ett stort värde i att stödja aktiviteter som gynnar det lokala samhället.
Viktor Wallström, kommunikations- och hållbarhetschef på Saab.
Men vägen dit går inte så mycket via idrottssponsring, även om det finns ett stort och välkänt undantag i Linköping i form av Saab arena, där företaget årligen betalar miljonbelopp (exakt hur mycket är sekretessbelagt) till ishockeyklubben för arenanamnet.
– Det är en viktig mötesplats för Linköpingsbor och en regional kraft som bidrar till att stärka hockey på både dam- och herrsidan. Dessutom har Saab arena en stor nationell medieexponering, vilket ger oss möjlighet att nå ut till en bred publik, säger Viktor Wallström.
Han framhåller att sponsorstrategin främst är inriktad på att främja intresset för utbildning inom matematik, teknik och naturvetenskap hos barn och unga för att på så underlätta framtida rekryteringar. Det kan handla om Tekniska museet i Stockholm, Universeum i Göteborg eller Flygvapenmuseet i Linköping.
– Vad gäller idrott har det oftast varit nationella satsningar där vi kan få en stor räckvidd. Som ridsport och handboll, säger Viktor Wallström i sitt mejlsvar.
Linköping FC har under många år varit ett av Sveriges bästa lag. Hur kommer det sig att det blir ett nej när de frågar om sponsring?
– Vi har stor respekt för klubbens framgångar och den viktiga roll de spelar för att stärka damfotbollen både i Linköping och i Sverige. Jämställdhet är en grundpelare i vår verksamhet. Det är tyvärr inte möjligt för något företag att sponsra all föreningsverksamhet på alla orter där man verkar, men vi utesluter inte samarbete med LFC i framtiden.
Mia Eriksson, sportsligt ansvarig i LFC, säger: "Det hjälper inte någon att vi får höra från företagare och andra att det ser ut som en hönsgård när vi spelar. Att tjejerna får höra att de är värdelösa. Vi får ofta slåss mot det."
Vi låter Mia Eriksson få sista ordet – och svara på frågan om hon kan känna en besvikelse över att stora företagsjättar inte ser större värden och tar ett större ansvar för idrotten.
– Det är klart att ett stort företag hade gjort stor skillnad för oss. Tittar du runt om i världen pekar allt på att om du investerar i damidrott så kommer det att ge mycket tillbaka. Varför ska inte det funka i Sverige? Varför ska inte det funka i Linköping?