– Alltså. Hur många unga i Linköping idag vet ens vad en valberedning är? Jag tror att vi måste få det här med att sitta i styrelse bli mycket "coolare", säger Östergötlands Fotbollförbunds styrelseledamot, Sahar Khalili.
Det är eftermiddag i Berga.
En halvt renoverad aktivitetspark längs Tinnerbäcken står öde sånär som på en ensam liten plastboll.
– Idrotten i Linköping kämpar verkligen och allt som händer i stan, och i skolorna, påverkar idrotten. Vi har ett stort socialt ansvar, men det är inte så att idrotten i de här områdena är någon brottsbekämpande enhet som en del kan tro.
– Idrotten är till för barnen här och för att de ska få röra på sig och få en gemenskap. Många vill få det till att idrotten är till för att barnen inte ska bli kriminella. Så är det inte. Idrotten är till för barnen. Punkt, säger Khalili.
Sahar hejar på ett par flickor som går förbi med en fotboll i handen.
– Man känner många familjer här, säger Sahar med ett leende.
Hon har själv bott i Berga.
Tillsammans med Ryd och Skäggetorp är Berga ett av Linköpings områden med högst andel utrikesfödda.
Stundtals hamnar barnen i dessa områden också utanför idrotten och föreningslivet, menar Sahar som också är idrottskonsulent på RF-Sisu.
– Ekonomin är en sak som vi på RF-Sisu jobbar väldigt mycket med. I Riksidrottsförbundet senaste forskningsrapport visade det sig att kostnaden för ett barns huvudidrott har ökat med 68 procent sedan 2009. Föräldrar som har möjlighet att betala höga summor kan tänka sig att fortsätta göra det. Men alla har inte den möjligheten, säger Sahar och tittar ut över Berga.
– Då måste vi kunna fundera vad som är rimligt med subventioner och så vidare. Ekonomin ska inte vara ett hinder för barnen att idrotta.
En förklaring till varför det är färre barn som är aktiva i föreningar i dessa områden handlar om representationen. På planerna.
– Jag minns själv att jag bytte till basket för att jag kände mig mer hemma där. Det var fler än jag som hade mörkt hår och då kände jag en tillhörighet på en helt annan nivå.
Men också i styrelserummen.
– Många som är en del av vithetsnormen förstår kanske inte hur viktigt det är med igenkänning. Det gäller också de som är ledare i föreningarna.
Det var därför du ville engagera dig så mycket?
– Ja, absolut. Jag förstod efter många år i idrotten att är det någonstans som vi faktiskt kan påverka så är det i styrelserummet.
– Där råder vithetsnormen deluxe. Det är helt fantastiska människor, men det speglar inte direkt samhället vi lever i idag och vi missar en hel del perspektiv.
Sahar kollar till telefonen. Bara ett missat samtal under intervjun.
Hur mycket fritid har du haft de senaste åren?
Tystnad. Skratt.
– Ja. Det kanske inte har varit så bra. Men jag tycker också att min fritid är mycket kopplat till idrott. Det är svårt att förklara för mina nära och kära vad som är jobb och vad som är fritid. Men det har inte gjort mig något.
Vad gör du om tio år?
– Jag är fortfarande engagerad i idrotten.
Om Svenska Fotbollförbundet ringer om tio år och vill ha dig som ordförande...
– Haha. Tack, men nej tack. Det jag vill se istället är att vi har styrelser som är mycket mer representativ än vad det är idag.