Efter att ha gjort succé i Mjölby AI tillsammans med tränarkollegan Kenny Lundgren (nu i Ljungsbro) lämnade Daniel Friberg för ett nytt fotbollsäventyr i Östers IF. Det började med att Mjölbykillen blev tränare för P17-laget, men sedan har resan gått snabbt och intensivt uppåt. Under fjolåret, som kulminerade i att Öster fick jubla över att ha gått upp i allsvenskan, jobbade Daniel både som akademichef och assisterande tränare med analysansvar i a-laget.
– Det var mycket jobb. Många timmar, men det var värt varenda sekund. Jag ser mig själv som tränare, men ville ändå göra den andra delen så bra som möjligt. Det var ett steg i rätt riktning för mig, så jag funderade inte på att inte göra det, säger Daniel Friberg när vi ses på ett konditori i Växjö.
Var det nära på att bli för mycket för dig?
– Det var några gånger, men jag visste att det bara skulle vara ett år och jag visste att jag skulle flyttas upp fullt ut till i år. Det var några perioder när jag hade sovit tillräckligt, men ändå inte kände mig utvilad. Då känner man att det är lite gränsfall, men jag lyckades lösa det. Det hade aldrig gått över längre tid.
Varit på gränsen tidigare under tränarkarriären?
– Från början, i division 4 med BK Derby, har jag sett det som ett jobb. Jag har inte gjort det här på lek eller bara för att det ska vara skoj. Jag har velat ta mig någonstans. På den tiden var jag lärare på hundra procent också. Så jag har blivit van vid att jobba många timmar, men det får inte tippa över. Det finns säkert de som tyckt man är dum i huvudet som tar division 4 på så stort allvar, men jag har aldrig sett det så. Det har jag fått betalt för nu.
Träning, spela golf i mån av tid, umgås med vänner och spendera tid med flickvännen är saker som ger energi och glädje vid sidan av jobbet.
– Sen är det en speciell stämning i vår arbetsgrupp. Där man får energi av alla runt omkring. Det är som att man aldrig är ledig, men aldrig jobbar heller. Det är en speciell livsstil som jag älskar.
Några bord bort på caféet har Östers mittfältare David Seger precis fikat klart, och på vägen ut stannar han till vid vårt bord.
– Snacka inte en massa skit nu hela tiden, säger Seger skämtsamt och fortsätter med en hyllning till Daniel Friberg:
– Han är en stor anledning till varför det gick bra förra året kan jag säga. Till att det gick bra för laget och för mig.
Det märks att de båda gillar varandra, och Seger höjer stämningen ytterligare innan han går.
– Det är bra att du intervjuar honom nu, snart är han för stor för oss alla.
Daniel säger med ett leende:
– Seger är en av mina favoritpersoner.
Mittfältaren gjorde en stark säsong när Öster tog klivet upp i allsvenskan, och det ingår i Daniels jobb att göra honom ännu bättre.
– Seger och jag jobbade väldigt mycket tillsammans med individuella klipp och utveckling på det sättet förra säsongen. Han är en grym karaktär och grym person.
Daniels huvudsakliga uppgifter som assisterande tränare är att: driva och planera träningar, analysera motståndarna, presentera klipp för tränarna och spelarna, göra individuell analys. Framförallt för de offensiva spelarna, som exemplet David Seger.
Tränardrömmarna tog fart när Daniel pluggade till Idrottslärare i Växjö och drog på sig en korsbandsskada som spelare i Rydaholm. Då fick han chansen att hjälpa till med träningarna. Några år senare träffade han en person som har betytt mycket och blivit en av Daniels bästa vänner. Nuvarande Ljungsbrotränaren Kenny Lundgren och Daniel delade på huvudtränaransvaret under flera säsonger, med höjdpunkten att de 2020 tog upp Mjölby AI till division 2 och höll sig kvar säsongen efter.
– Kenny och jag träffades på ett bröllop. Syrrans kille och han är bra kompisar sedan innan. Vi träffades där och började snacka. Båda var assisterande tränare. Jag i Mjölby och han i Wreta. Vi snackade om att göra något tillsammans. Sen dök det upp en chans året efter (i Derby). Det var så kul på den tiden.
Nu är uppdraget att etablera Östers IF i allsvenskan, och i framtiden finns fler drömmar att uppnå.
– I framtiden vill jag ha ett huvudtränaruppdrag på elitnivå. Jag börjar känna att jag tar steg dit och är säker på att jag kommer vara redo för det framöver. Samtidigt är jag ganska prestigelös i att vara huvudtränare eller assisterande. Jag trivs otroligt bra där jag är just nu, säger Daniel Friberg.