– Det är en otrolig besvikelse just nu. Vi hade höga förväntningar och förhoppningar inför den här turneringen, sa mittbacken Magdalena Eriksson efter 0–4-smällen.
Målet var guld – men när England åker till söndagens final på Wembley så åkte Sverige hem redan under onsdagen. Uttåget tog hårt, tårarna kom och flera av spelarna tröstades av vänner, familj och partners på plats i Sheffield.
– Jag hade velat stå här och känna att jag hade kunnat bidra med mer. Samtidigt har jag gett allt. Det har inte velat sig för mig i det här mästerskapet, sa Stina Blackstenius, som nu hade en nick i ribban under den starka svenska starten.
– Under OS spelade vi med stort självförtroende och kände att mycket stämde. Den känslan har vi letat efter nu, men inte hittat. Vi har kanske inte riktigt presterat som vi kan och får rannsaka oss själva för att ta reda på varför.
Magdalena Eriksson – som hade flickvännen Pernille Harder på läktarplats – kunde inte hålla tårarna tillbaka efteråt. Dels över förlusten, dels över hur inte minst covidsmittan påverkat så tydligt.
– Jättetufft att se tjejer falla bort, tvingas vara isolerade och att vi inte får uppleva det här tillsammans. Vi vill ju ha med allihop. Det är vår gemenskap som gör att vi har tagit oss långt i turneringar. Jag lider så mycket med dem som har behövt sitta på sina rum, sa hon.
Kosovare Asllani, som varit genomgående bäst under EM, sa:
– Resultatet speglar inte matchbilden. Det är en stor besvikelse.
Nästa stora uppgift: VM i Australien och Nya Zeeland 2023.