– Det är klart att jag vill tillbaka till allsvenskan. Har du varit där tidigare vill du dit igen. Men med tanke på förra året är det här ett bra steg för mig för att få fart på grejerna igen, säger han till Corren.
Solen skiner över Kopparvallen, men det gäller att inte hamna i skuggan för då märks det fortfarande att det är rätt långt till sommaren. Den fartfyllda förmiddagsträningen är just avklarad och vi slår oss ned på nya läktaren bakom ena målet. Simon Helg behöver inte säga att han trivs. Det syns.
Bra känsla
Ammar Ahmed, lagkompisen, sjunger hans namn så att det hörs långt bort i fjärran och Leif Eriksson, målvaktstränare och nybliven materialförvaltare (!), brister av någon anledning ut i ”det var en kyckling som hette Gullefjun”.
Oklart varför.
Jag glömmer bort att fråga.
Simon Helg skrattar.
– Just nu känns det som att jag njuter varje dag av att spela fotboll. Jag gör verkligen det. Jag har en jättebra känsla. Det är ett fantastiskt gäng, både spelare och ledare, och en väldigt varm känsla.
2015 var för nyblivne 26-åringen ett fotbollsår att glömma. 2016 har börjat bättre, även om ÅFF så här långt bara tagit en poäng på tre matcher i superettan. Den spelskicklige mittfältaren har värvats till klassikern för att efter fyra år i Sundsvall, varav det sista utan att ta en ordinarie tröja, få en nystart i ett ungt och nytt lag.
Närmast väntar möte med Assyriska på söndag.
– Jag kom inte hit för att jag vill spela i superettan utan för att få komma till en klubb där jag får ett större ansvar. Dessutom är det en typ av fotboll som jag gillar. Det är ett lag för framtiden och jag tror att det ska gynna mig för att få ordning på alla bitar.
Tog hårt
Han hymlar inte om att förra säsongens motgångar i Sundsvall tog hårt.
– Jag fick till slut min chans, gjorde det bra, men åkte på en skada och var borta i åtta veckor. När jag väl kom tillbaka var jag fantastiskt duktig på träningarna ... men kan helt ärligt inte säga varför jag inte fick spela. Det kändes bara som om tränaren hade bestämt sig för det.
Hur är sånt?
– Jag hade självklart förstått om jag inte presterat, men i den form jag var och med tanke hur det gick för laget under den perioden borde jag ha fått spela. Det är frustrerande att känna att ”det spelar ingen roll vad jag gör, jag får inte vara med ändå”. Då kan det vara svårt att hålla huvudet uppe. Man brukar skratta och vara glad, men nu var det tuffare. Samtidigt visste jag att jag var i bra form och det gjorde att jag aldrig tvivlade på mig själv.
Kärlek
Som 16-åring värvades han från lilla Skogstorp i Eskilstuna till stora Hammarby i Stockholm, redan året efter fick han göra allsvensk debut och blev hyllad publikfavorit på Söderstadion hos de inbitna Bajenfansen.
Han glömmer det aldrig.
– Det gick fantastiskt bra. Det var stort och det kändes som att det kunde bära riktigt långt. Att man skulle ta över världen. Haha.
Men du har inte fått det där riktiga lyftet.
– Så är det absolut. Jag tycker inte jag haft någon säsong där jag varit så bra som jag vet att jag är. Det är svårt att säga varför.
Vad känner du för Hammarby i dag?
– Kärlek. Jag älskar Hammarby och det kommer jag att göra resten av livet. Jag hade velat uträtta mer under den tid jag var där. I början var det jobbigt att lägga det bakom sig.
Mycket fritid
Fotbollen är viktig, men den är inte allt. Han säger själv att han har lätt att koppla av och tänka på annat (”de flesta av mina vänner har inget med fotboll att göra”). Ingenting varar för evigt och på sistone har allt oftare tankar på vad som händer efter karriären börjat dyka upp i huvudet.
Problemet är att han inte vet vad han vill.
– Jag har planer på att börja plugga eller starta någon form av företag. Påbörja något som jag kan göra och sysselsätta mig med vid sidan om. Men jag vet inte med vad. Har du något tips får du gärna höra av dig. Haha.
– Jag tycker om att ha grejer för mig. Som fotbollsspelare har du mycket fritid. Du jobbar ofta på förmiddagarna, sedan har du ingenting och den tiden kan du förvalta på ett vettigare sätt än vad man ofta gör, säger Simon Helg.