Dennis Bilanovic siktar högt som tränare. Mot allsvenskan.
Det snackades om regn, men det är en försommardag att tycka om när vi ses på fiket vid Stångån. Dennis Bilanovic tar en kopp kaffe. Svart, utan vare sig socker eller mjölk. Han fyller 29 i höst, men är redan inne på fjärde året som tränare och bär nu yttersta ansvaret för att klassiska Åtvidabergs FF ska ta sig tillbaka till elitfotbollen.
På lördag är det seriefinal mot Rågsved – vi sänder direkt på corren.se när ÅFF har chansen till platsbyte i toppen.
– Vi har satt oss i ett bra läge. De har duktiga anfallare, men vi ska åka dit för att vinna, säger Dennis Bilanovic.
Han är född och uppväxt i Gislaved, flyttade vidare till Jönköping för spel i Tord och Assyriska, hamnade i Mjölby AI och efter tre säsonger som spelande tränare i Hjulsbro gör han nu första säsongen på Kopparvallen. Fästmön Irma har spelat allsvenskt med IFK Norrköping och 28-åringen konstaterar att ”utan henne hade vi inte suttit här”.
– Som många andra drömde jag om att slå igenom stort som spelare, men insåg väl att jag inte hade det som krävdes. Nu är jag med och lattjar lite på träningarna. Jag skulle säga att jag är bäst. Möjligt att Haris (Radetinac) är med däruppe och fajtas. Haha.
– Nej, men ibland blir det lite abstinens. Att man inte bara vill stå på kanten och peka utan ta på sig skorna och visa på planen.
Han är ambitiös och vill framåt. Det säger han själv.
– Jag är redo att satsa på tränarjobbet. Absolut. Drömmen är att få göra det på heltid. ÅFF är en klubb som många har ögonen på.
Hur viktig är fotbollen?
– Oj. Den betyder allt. Vad hade jag gjort utan den? Vad skulle jag då göra mellan 17 och 22 på kvällarna? Kan jag inte vara tränare får jag väl bli materialare eller nåt.
Var är du om fem år?
Han tystnar.
Funderar en stund.
– Jag är med ÅFF i superettan. Vi har alla chanser i världen att ta steget upp i ettan redan i år. Klubben har musklerna och förutsättningarna som krävs för superettan.
Drömklubb som tränare?
– Hammarby kanske. Allsvenskan är ett första mål. Jag känner mig inte nöjd med där jag är idag.
Faktum är att han som 16-åring bestämde sig för att satsa på ishockeyn och hade chansen att flytta till Karlskrona som på den tiden var på väg upp i SHL. Men till slut blev det fotbollen ändå.
Hur är du som tränare?
– Ganska lugn, även om jag vet att andra inte tycker det. Jag hoppas att jag är bestämd, rak och tydlig. På nån träning fick jag höra att jag är en lättare psykopat när det brinner till. Någon gång behövs det, men du får välja dina tillfällen.
– Jag spelade tillsammans med Adam Samuelsson i Mjölby och nu är han i ÅFF. Vi har en jättenära relation och umgås privat. Vissa kanske inte tycker det är optimalt. Du får ha en av- och en på-knapp. Mellan klockan 17 och 19 är jag tränaren.
Haris Radetinac är en stor ÅFF-profil.
Haris Radetinac är tio år äldre och har gjort över 300 allsvenska matcher mer än du.
– Som huvudansvarig måste jag kunna säga till honom också om han inte gör sitt jobb. Även om han gör väldigt mycket bra finns det saker som han kan göra ännu bättre. Samtidigt är han den som är mest ödmjuk av alla.
– Vi är nog rätt lika. Jag gillar också att munhuggas och vara där det brinner. Det kanske är vår Balkanmentalitet som visar sig. Haha.
Dennis Bilanovic är född i Sverige sedan hans föräldrar några år tidigare flytt från kriget.
– Jag skulle säga att familjen är väldigt försvenskad. Men jag gillar mina rötter. Man får inte glömma varifrån man kommer. Vi läser om otäcka händelser, ser hur folket har det i Ukraina och i Gaza och tycker att det är jobbigt. Tänk då hur det måste vara att vara där, säger han.
Dennis Bilanovic i sampråk med tränarkollegan Joakim Davour.