Därför var det viktigt att se hur samma vecka avslutades med fokuserade ÅFF-spelare och 4–0 mot Jönköpings Södra i cupspelet. Via Svenska cupen går det att nå Europa med tillhörande sköna slantar och även om det fortfarande återstår en tuff resa, känns cupvägen mer rimlig för ÅFF än att nå Europaspel via den absoluta toppen av allsvenskan.
I fjol visade ÅFF-spelarna prov på nonchalans i cupen och förstörde chanserna under ett hopplöst söndagsbesök i Umeå. Det var en läxa som sved och den tydliga ambitionen är att den inte ska upprepas den här säsongen. ÅFF kommer att få kämpa med BP om cupavancemanget, men har fördelen av hemmaplan mot den allsvenska konkurrenten och vid en eventuell gruppseger är man redan i kvartsfinal. ÅFF har alla kvalitéer för att vara ett bra cuplag, men fokuseringen måste vara total i alla matcher.
Matchen mot Jönköpings Södra var i sig ingen skönhetsupplevelse, men bjöd på påfallande effektivitet från ÅFF och en stabil defensiv, där framför allt ytterbackarna Andreas Dahlén och Anton Tinnerholm glänste. Den senare tvingades utgå med en lårskada och det är oroande. Brokindssonen är i dag en nyckelspelare i ÅFF och när alternativen främst är en skadad Petter Gustafsson och den i och för sig kloke, men tröge Allan Olesen så känns det inte helt optimalt med seriestart om redan en månad.
ÅFF har genom noggrant arbete, klok rehabträning och lite flax varit förskonat från större skadebilder i truppen under lång tid och många år, men under den här försäsongen har skadorna hopat sig. Under söndagen saknades också fjolårets bäste målskytt Imad Zatara och det spännande nyförvärvet Victor Sköld. Det gav Ricardo Santos chansen att glänsa och den ojämne brassen hade en bra eftermiddag med två mål och en fixad straff. Det stärkte säkerligen hans aktier, såväl hos tränare Swärdh som hos supportrarna.
För övrigt så gillar jag det ”nya” cupupplägget som infördes i fjol. Det var en hel del damm som blåstes bort där.