Jan Tidman kan inte många franska fraser.
Men en har lärt sig.
Je suis votre père suédois.
Jag är er svenska pappa.
Vi åker till Rimforsa, färdas på slingriga vägar vidare mot Åtvidaberg och stannar till på Kättilstad prästgård, byggd redan 1792 och med en vidunderlig utsikt över östgötaslätten.
Där finns sedan ett antal år Jan Tidman, 63, med familj.
Hängiven djurgårdsanhängare -- och sedan ett drygt år "extrapappa" till Åtvidabergs FF:s utländska spelare Blaise Mbemba, Richard Ekunde, Yannick Bapupa och Sheriff Suma.
-- Jag har fyra underbara barn sedan tidigare, men de här killarna har också blivit som mina grabbar. Kanske mest Bempa och Richard, som varit här längst. De var förresten här och firade jul med övriga familjen. Jag gav dem simlektioner i julklapp.
Jan Tidman ler.
Det gör han nästan hela tiden när han, med kärlek och värme i rösten, pratar om "sina grabbar".
Han berättar själv om hur allting började:
-- I nästan hela mitt liv har jag varit djurgårdare. Klubben har betytt så oerhört mycket, så när jag skulle bli pensionär skrev jag ett brev till Bosse Lundqvist (ordföranden) och frågade om det inte fanns någonting som jag kunde hjälpa till med.
Det fanns det.
I samma veva stärktes samarbetet med Åtvidabergs FF och efter ytterligare diskussioner konstaterades att Tidman kunde göra en insats som stödperson till de spelare som värvats från Kongo och övriga Afrika, ofta via Djurgården, till Åtvidaberg.
-- Jag har svårt att i ord uttrycka hur roligt det är. Det känns meningsfullt att hjälpa till och jag möts med en sådan tacksamhet, säger Jan Tidman över en kopp kaffe och egenbakat, grovt bröd.
Mmm, smakar alldeles utmärkt.
-- Jag har fått träffa människor som tidigare varit mina idoler och fått en insikt i vilket enormt arbete som utförs. Om folk bara visste hur många människor som nästan sliter ihjäl sig för att det ska fungera i idrottsföreningarna.
Det blev under 2004 över tusen mil, mestadels från hemmet till Åtvidaberg tur och retur. Nu bor nyförvärvet Yannick Bapupa i Linköping, vilket gör att det blir ytterligare en del resor. Utöver att bara finnas där som stöd är det mycket som ska lösas med migrationsverk, skattemyndighet, försäkringskassa, skola och allt vad det kan vara.
Bara att komma till Sverige från Kongo, till lilla Åtvidaberg från stora Kongo Kinshasa, är en kulturchock.
Dessutom med familjen kvar långt, långt härifrån.
-- Alla människor som kommer hit från helt andra kulturer borde ha en svensk stödperson. För att komma in i det nya samhället är det allra viktigaste att lära sig språket, säger Jan Tidman.
-- Det är viktigt att de känner att det finns någon som bryr sig. Det är många som morsar på killarna på stan, men de blir sällan hembjudna till någon. Fotbollen är deras liv och de har sina drömmar.
Har du själv varit i Kongo?
-- Nej, inte än. Men jag har lovat att vara där när Bempa (Mbemba) ska gifta sig med sin flickvän.
Katten Busan kommer fram och vill hälsa. I ett av sovrummen är det bäddat för Ingvar "Putte" Carlsson, en av ÅFF:s sportchefer och vanligtvis boende i Stockholm. I ett annat rum finns en stor projektor-tv med tillgång till i stort sett alla kanaler som finns.
Vi förstår att Jan Tidman tillbringar ganska många timmar här.
-- Uppemot tio matcher kan det säkert bli en vecka. Jag är fotbollstokig och har tur som har en så förstående hustru, säger han.
Djurgården har alltid varit favoritlaget, men på senare år har även Åtvidaberg hittat in i hjärtat.
Han säger:
-- Jag är inte bara supporter, jag är en hängiven supporter och har även fått uppleva tunga motgångar. Jag tror att det är viktigt för att känna den riktiga glädjen.
Lördag 16 april är det seriepremiär mot Mjällby på Kopparvallen -- med Jan Tidman på läktaren.
En pappa måste ju hålla koll på sina söner.
JAN TIDMAN