- Jag har haft en jättebra säsong i klubblaget och framför allt har det gått fruktansvärt bra internationellt, i landslaget, sa Seger när hon fick motta utmärkelsen vid Fotbollsgalan på Hovet i Stockholm.
När de nominerade presenterades före prisutdelningen skojade Seger och sa att hon blivit utvald för att hon var snygg och sexig.
- Det var bara ett skämt. Fast i kväll kanske jag ändå är det, men definitivt inte på fotbollsplanen, sa Seger och log när galavärden Jessica Almenäs bjöd in till segerintervju.
Caroline fick också frågan om hon var släkt med Zlatan Ibrahimovics flickvän, Helena Seger.
- Nej, tyvärr inte, men jag önskar att jag vore det så att jag fick träffa Zlatan, sa LFC-spelaren som håller på att växa ut till en av nyckelspelarna inför VM i Kina nästa år.
De två andra nominerade i klassen "årets mittfältare" var Umeås duo Malin Moström och Anne Mäkinen.
- Ett jättebra val av juryn. Caroline har verkligen bevisat vilken fantastisk spelare hon är och gjort en strålande säsong. Det känns lite som om hon har landat efter fjolårets uppmärksamhet och blivit stabilare och tryggare i sitt spel, sa lagkamraten Sara Larsson som också fanns på plats på Hovet där hela LFC-laget hyllades på scenen för cupguldet.
Det var för övrigt andra året i rad som just Seger prisades. I fjol fick hon priset för "årets genombrott" och nu blev hon alltså vald till "årets mittfältare". Diamantbollen nästa?
Just Diamantbollen gick i år till Göteborgs Lotta Schelin, som förstås var överlycklig över den finaste utmärkelsen som en damspelare kan få i Sverige.
- När jag var sex år så satt jag på min veranda och grät för att jag inte kunde bestämma mig om jag skulle bli fotbollsproffs eller sångerska, nu är jag rätt nöjd med mitt val. Det här är hur stort som helst, jublade 22-åriga Schelin som är damfotbollens svar på Zlatan Ibrahimovic.
Herrarnas motsvarighet till Diamantbollen, Guldbollen, gick till Arsenalproffset och landslagskaptenen Fredrik Ljungberg.
- Det är speciellt att få Guldbollen för andra gången, sa Fredrik Ljungberg.
Han fick Guldbollen första gången 2002, året då han vann både ligan och FA-cupen med Arsenal och valdes till Premier Leagues främste spelare.
2006 har mest handlat om tunga förluster i stora matcher - men till slut stod Ljungberg på scenen som en vinnare igen.
Juryn från Svenska Fotbollförbundet och tidningen Aftonbladet var snabbt ense om att han var mannen att hämta pokalen på Hovet på måndagskvällen.
Varför tror du att du fick Guldbollen 2006, Fredrik?
- Det gick bra i VM. För en gångs skull fick jag vara hyfsat frisk. Jag hade ont i foten men kunde för första gången i ett mästerskap gå hyfsat nära hundra procent. Sedan har det gått bra i Arsenal och i landslaget.
Är du en bättre spelare nu än 2002?
- Jag vill gärna att andra uttalar sig om hur jag är som fotbollsspelare, men ska jag säga det själv är jag definitivt en bättre spelare nu. Jag har fått rutin och hanterar matcher på ett helt annorlunda sätt. Som mittfältare brukar man säga att man är som bäst runt 28-30 år. Det är mycket hur man står och rör sig på planen, sånt som inte alltid syns om man tittar på tv.
Champions League-finalen mot Barcelona, VM-slutspelet och beslutet att ta över efter Olof Mellberg som landslagskapten - det är händelserna som sticker ut när Ljungberg ser tillbaka på fotbollsåret 2006.
Ljungberg om 1-2-förlusten i Paris: - Jag har inte smält det än. Vi behöver inte älta det fram och tillbaka, men det är just det att vi tyckte det var offside på deras första mål.
Om VM: - Vi började lite tvivelaktigt och det var väl ingen bra avslutning på det hela, men det var några bra matcher däremellan mot England och Paraguay. Just grejen med de svenska fansen gjorde ett så starkt intryck, det har jag aldrig upplevt tidigare.
Om att bli kapten: - Jag funderade ganska länge. Jag kanske haft en ledande roll i laget tidigare, men är du kapten är det mer att göra, utåt och bakom kulisserna. Det är ett annat ansvar, blir en större grej.