Föreningens ordförande Fredrik Nordenberg ser LGIF som en framtida storklubb i Sverige – men ser också orosmoln med den befintliga inomhushallen.
Vid slutet för 2019 hade LGIF drygt 250 stycken medlemmar – idag har föreningen växt till 850 stycken.
– För sex år sedan hade vi en smärre kris i föreningen där nästan hela styrelsen blev en ny styrelse, varpå vi började om lite från början. Nu har vi en bra styrning med en engagerad styrelse, arbetar systematiskt med rekrytering och har många aktiva ideella tränare, säger LGIF:s ordförande Fredrik Nordenberg.
Utvecklingen ser ut att fortsätta uppåt, men enligt Fredrik Nordenberg finns det en potentiell begränsning.
– Mycket tyder på att vi kan växa och bli en riktig storklubb i Sverige inom friidrott. Det som begränsar oss mest är vår inomhushall, inuti Campushallen, där vi inte kan ha stora tävlingar.
– Vi ser ett stort behov av en inomhushall för friidrott i Linköping och är väldigt avundsjuka på våra grannstäder Norrköping, Örebro och Växjö som har jättefina hallar. Där ligger vi efter just nu.
Tror du att en ny hall kan bli verklighet?
– Vi hoppas verkligen det, men inser också att det är ett jätteprojekt. Även om det idag inte finns några konkreta beslutsplaner försöker vi från föreningens håll pusha på i riktningen för en ny bra tävlingshall. Allra helst i anslutning till friidrottsarenan vid Campus Valla.
Vad gäller själva friidrottsintresset i staden har den tydligaste trenden under de senaste åren varit ett märkbart ökat intresse för stavhopp.
– Stavhopp har aldrig varit lika populärt i föreningen som det är just nu. Annars är det längdhopp och sprint som är mest populärt totalt sett, säger Fredrik Nordenberg.
En som utövar både stavhopp och andra grenar är klubbens duktiga tiokampare Oliver Nilsson som nyligen tog SM-silver i M22-klassen.
– Jag hade haft några tuffare säsonger innan det vände ifjol, och nu blev det ett rejält personbästa direkt. Det stora målet med säsongen är senior-SM i augusti och slå drömgränsen på 7000 poäng, säger Oliver Nilsson.
Oliver flyger, likt Armand Duplantis, med stor marginal över ribban.
När han själv kom fram som friidrottare för över tio år sedan var det också ett stort intresse för sporten.
– När jag var liten kommer jag ihåg att vi var många träningarna och jag tror att det är viktigt. Även om det i grunden är en individuell sport, där man själv styr sin egna prestation, är det kul att göra allt tillsammans med många andra och inte gå dit själv.
Har du märkt av det pånyttfödda intresset för friidrotten i Linköping?
– Ja, absolut. Det är väldigt kul att få inspirera de yngre och svara på frågor med olika tips.