Även om flyttlasset gått från Linköping till Växjö, är det fortfarande hemma på friidrottsarenan vid Campus Valla.
Aldrig tidigare har en friidrottare som är född i Linköping deltagit i OS på damsidan. Det vill Tove Arwidson, som är bäst i Sverige på sjukamp i sin åldersklass, ändra på.
– Friidrotten är det bästa som finns och tron på att jag ska kunna bli riktigt bra har nog alltid funnits där. Jag brukar dra till med att jag vill bli så bra som jag bara kan bli i min egna kropp. Hur långt det sedan bär vet jag inte, men klart att det kan bära riktigt långt, säger Tove Arwidson.
Glad, målmedveten och ödmjuk. Det är tre av flera tydliga personlighetsdrag som lyser igenom hos Tove under intervjun på friidrottsarenan vid Campus Valla, där hon den här dagen agerar funktionär vid DM-tävlingarna för barn och ungdomar.
Till vardags tränar hon i Växjö som, tack vare idrottsgymnasiet med välrenommerad mångkampsinriktning, blivit ny hemstad sedan något år tillbaka.
– Allt har varit väldigt nytt, men också gått lättare än vad jag kanske hade trott. Jag har alltid gillat att laga mat och se om mig själv så det har nog underlättat.
– Med träningen blir det minst fem-sex pass i veckan, och upp till åtta pass i veckan under uppbyggnadsperioder. Vi får mycket detaljtips och det är kvalitet på passen med många andra mångkampare att träna med. Det är väl de stora skillnaderna mot i Linköping.
Kastgrenarna är Toves allra största styrka.
Smått unikt i sammanhanget är också att Tove bara utövat friidrott i fem års tid.
– Jag har egentligen alltid tänkt att det var mina föräldrar som sa: "åh, vill du pröva på friidrott?". Men enligt dem var det jag själv som tjatade mig till det, hehe. Det började med att jag testade friidrottsskolan som LGIF har här varje sommar... och sedan var jag helt fast.
Förstod du direkt hur extremt talangfull du var?
– Jag förstod att jag hade en talang ganska tidigt. Bland annat hade vi Götalandsmästerskap när jag var tretton år, där det blev många framgångar. Bara med viljan gick utvecklingen spikrakt uppåt i början. Då tänkte jag nog att jag kan bli bäst i världen.
Har du haft några motgångar?
– Även om tron alltid funnits där fanns det en period där jag började tvivla lite, och det kändes som att utvecklingen stannade av. Det blev tufft psykiskt. Däremot gick det, som tur är, snabbt för att mig att komma tillbaka till glädjen. Någonstans kände jag mig bara helt säker på att det är exakt det här jag vill hålla på med.
I maj slog Tove personbästa, med 5549 poäng, vid JSM-tävlingarna i Nässjö och tog guld – med en förkrossande marginal av 905 poäng ned till tvåan Evelina Olsson.
– Jag slog personbästa i nästan allt så det är väl ett kvitto på att det börjar gå bra. Min snabbhet har alltid varit min akilleshäl, men nu börjar även det lossna teknikmässigt. För att vara snabb behöver du vara explosiv, så det har faktiskt hjälpt till i alla grenar. Även i kula.
Linköping GIF:s Tove Arwidson, med Carolina Klüft som idol, har fortsatt sin raketartade utveckling i sjukamp.
Till helgen ska hon delta i Nordiska Mästerskapen i mångkamp – och representera Sverige för första gången.
– Jag har sett fram emot min landslagsdebut länge och nu är den äntligen här. Det har alltid varit en dröm att sätta på sig de blågula kläderna. Den tävlingen blir det största som hänt så här långt.
Känner du att det finns någon gräns för hur bra du kan bli?
– Svår fråga. Jag är i alla fall helt övertygad om att jag kan göra det bättre än vad jag har gjort det hittills. I övrigt vet jag inte, men jag tror och hoppas som sagt att det kan räcka långt.
Fotnot. I VM-sammanhang har Linköping representerats av Lisa Ring som tävlade i marathon i London 2017.