De svenska tjejerna njöt.
Aldrig förr har Finland fåt så mycket stryk i friidrott: 230--179 eller 51 poäng.
Grabbarna hade det värre:
Finländsk seger 212--197.
Att svenskarna tog i så att Rizak Dirshe blev diskvalificerad på 1 500 meter hjälpte inte.
-- Jag hade räknat med 26 poäng minus på herrsidan, medgav förbundskaptenen Thomas Engdahl.
Det blev minus 15.
Han hade ändå en hel del att glädja sig åt bland grabbarna.
Stavhoppet till exempel. Patrik Kristiansson tog 5,72 och hade 5,90 inom räckhåll. Alhaji Jeng, Göteborgaren, tog 5,62 och det är bara en tidsfråga innan han når över 5,70.
Johan Wissman tog 200 meter med 0,4 sekunder före snabbaste finländare och raderade ut ett landskampsrekord som stått sig sedan 1975.
Och vad sägs om Anton Andersson ,trestegshoppare och klassisk finnkampshjälte.
I allra sista hoppet fick han tekniken att stämma. Det blev 16,31 och svensk seger
Andra hade det motigare. Philip Nossmy till exempel. Segrare på korta häcken förra året, sist i år.
-- Jag hakade i med ena benet och fick obalans, sade Nossmy efteråt.
Det kunde slutat med ett brak och noll poäng. Nu tog han sig i varje fall i mål, och bidrog med en pinne.
På damsidan var systrarna Kallur och Carolina Klüft poängmaskiner som Finland aldrig fick styr på.
Susanna Kallur, som missade i VM, var hela Finnkampens drottning: seger på 100, 200 och på häcken. Dessutom seger och nytt svenskt rekord i stafetten.
Och dessutom personbästa både på 100 och 200.
-- Segern på 200 var nog mest överraskande, tyckte hon själv.
Formen var perfekt och då blir allt så lätt.
-- Man behöver liksom inte ens ta i. Det blir bra i alla fall, av sig självt, sade hon.
Cecilia Nilsson vann slägga på 67,10, nytt landskampsrekord och hon njöt av varje ögonblick.
-- Efter nitarna i VM och SM var det skönt att vinna, tyckte hon efteråt.
Hon belönades med mäktiga publikvrål gång på gång.
"Över 65 meter nu, tack" beställde speakern. Och så kastade Cecilia Nilsson över 65 meter.
Tre av hennes kast var längre än tvåan Sini Pöyrys bästa.
Och aldrig lär väl Anneli Fransson, svensk trea på 10 000 meter glömma sin dag på Ullevi: hur hon hittade nya krafter någonstans vid 8-9 kilometer och kämpade sig fram till ett svenskt 16--6 i grenen.
Det är sådana ögonblick som är Finnkampens speciella magi: när prestationer som i vanliga fall skulle ge vänliga ord från en handfull entusiaster nu ger mäktigt vrål från 20 000.
Det är något att minnas mörka kvällar när uppbyggnadsträningen är som tristast.