Jan-Olof ”Janne” Andersson är ju som bekant ny svensk förbundskapten för svenska herrlandslaget i fotboll. I min värld, ett helt logiskt val som följer historien väl när det gäller tillsättande av en förbundskapten. En gedigen tränargärning inom svensk fotboll, ordning och reda, kryddat med Jannes portioner av ärlighet och humor. Och med färskvaran, ett SM-guld i bagaget, blev valet enklare när firma Hamrén/Ibrahimovic lämnade in. Jag vet att Janne har större stöd bland den svenska tränarkåren, än sin föregångare, och jag gillar att staben består av bland andra Tom Prahl och Jonas Thern. Att Peter Wettergren tar ett pinnhål upp, från scout till assisterande förbundskapten, är också bra, både i rollen som tränare och en sorts brygga mellan förre och den nye förbundskaptenen.
Ser man istället med mer kritiska ögon, så finns frågetecken för att det är gamla kompisar som bildar staben, med samma typ av fotbollssyn. Ibland kan det bli mer dynamiskt med olika typer i en grupp. Det jag kan sakna är en tränare/ledare som tidigare har jobbat med andra-generationens invandrare, för där har svensk fotboll en stor grupp talangfulla spelare. I den aspekten har Janne jobbat mer med motsatsen, mer på landsbygden, både i Halmstads BK och i Norrköping, med lojala och ”svenskklingande” namn. Klarar Janne den övergången, och inte blir för mycket pedant á la Olle Nordin så kan Sverige spela i VM i Ryssland om två år.
Jannes första landslagstrupp blev väl rätt väntad. Att Christoffer Nyman skulle vara med är både naturligt och logiskt. Apropå Nyman, varför hamnar en ung, svensk forward i skyttetopp, i en andraliga i Tyskland? Tyvärr, är det en verklighet att en av Sveriges forwardstalanger, liksom många andra spelare, inte är hetare på marknaden. Jag kan också tycka det är tråkigt att hans förre forwards-kollega och förra årets skyttekung, Emir Kujovic, inte var hetare i utländska klubbars ögon under vintern och våren, utan hamnade, lite undanskymd, i Belgien. Men, men, IFK Norrköping klarar sig bra detta året ändå. Det är nästa år de stora prövningarna kommer för den föreningen.
Hösten är ju härlig för alla som älskar fotboll. För egen del är det av naturliga skäl störst fokus på Åtvidabergs FF, och den nya resan som påbörjats med 20 nya killar i A-truppen. Och som tv-konsument följer jag, mer denna säsong än tidigare, engelska Premier League vilken nästan blivit Champions League för tränare. Med namn som Conte, Pep Guardiola, Wenger, Jose Mourinho och Klopp på tränarbänkarna är det bäddat för stor fotboll och dramatik. Och detta kryddat med allas vår Zlatan i Manchester United. Jag såg Uniteds andra ligamatch, hemma mot Southampton, och redan efter tolv minuter av matchen, tyckte jag se ett bättre, piggare, roligare United än under hela förra säsongen.