-- Jag lägger av, sade Gustafsson, trött på boxningens baksida.
Det har varit för mycket mygel, tycker han.
-- Fast här i Göteborg har det inte varit så farligt. Det är värre annars.
Gustafsson hade precis gått fyra ronder mot bulgaren Pulev, rankad fyra i världen, och gjort en bra match. En gång hade han Pulev i golvet, trodde många.
-- Nä, det var ingen nedslagning, sade Gustafsson. Jag stod på hans ena fot, det var därför han trillade.
Svensken, som haft en lång väg tillbaka efter alla skador och problem under åren, är egentligen alldeles för bra för att sluta, bara 24 år gammal. Förbundskaptenen Lennart Bernström hoppas väl också att det ska komma andra tankar i den gustafssonska skallen så småningom, när den värsta besvikelsen lagt sig.
-- Jag förstår om han är bitter. Men han har ett oerhört bra psyke, att komma tillbaka som Andreas har gjort visar på stor viljestyrka, säger Bernström till TT.
Och boxningen älskar han ju fortfarande, Norrköpingsgrabben. Det är pamparna han är så ruskigt trött på.
Typiskt nog var det just i svenskens klass som det var mest snack och tjafs om, vad som egentligen fanns att kvala om i Göteborg. Andra klasser hade två OS-platser, i 91 kilo fanns bara en. Och den skulle plötsligt bara gälla en reservplats, inte en ordinarie. Den vill man ge Grekland.
Finalförlusten gjorde läget besvärligare för Gustafsson. Första ska bulgaren, världsfyran som slog svensken, ha en ordinarie plats. Sedan kan man kanske tänka sig ett så kallat wild card för svensken. Men då är man nära fantasins värld.
-- Chanserna är små, medger Rosengren.
Kommer Gustafsson till OS nu, så är det tack vare pamparna, inte trots.
I de båda tyngsta OS-klasserna får bara totalt 16 boxare vara med. I övriga klasser är antalet 28.