- Tyvärr, men jag fick nya smällar i ryggen.
Hans inre var som Göteborgsvädret.
Ömsom sol. Ömsom regn.
En del glädje. En del trubbel.
För att ta det positiva först.
Han hyllades som den världsstjärna han är av sin hemmapublik.
- Det var fruktansvärt kul att vara med i gänget igen.
- Och så vann vi. Jag gästspelar bara när vi vinner, sade Christian med skämtglimt i ögonen, väl medveten om att herrarna inte vunnit sedan just 2004. Men nu blev det seger, 208-200.
En annan viktig detalj på plussidan; han kände inte av baklåret alls.
Inga ilningar. Inga nya fördömda sträckningar.
Däremot, och nu kommer det trista, så fick ryggen precis som under SM-hoppningen i Malmö så mycket stryk igen att han blev rejält fundersam.
Försvagat- Det är fyra veckor sedan SM och det har inte blivit bättre.
- Nu är det tveksamt om jag ställer upp som planerat nästa söndag i Rieti. Det kanske är bättre att låta det vara. Jag har i alla fall fått tre tävlingar i år.
TT: Så risken är stor att du inte kommer att tävla mer den här säsongen?
- Ja.
Problemen uppkommer i andra steget när Christians rygg liksom inte orkar stå emot kraften. Han försöker förklara.
- Det kränger till i skarven mellan höftbenet och nedersta revbenet.
- Jag vill inte kalla det för skada, men det verkar som att jag inte är tillräckligt stark där.
TT: Har dina problem med bristningarna i låret gjort att detta är ett ställe på kroppen som kanske blivit eftersatt?
- Så kan det mycket väl vara. Jag har varit borta länge från den hårda träningen och så har jag fokuserat på löpningen och kanske har jag en försvagning där.
Men de kassaskåpssäkra sju poängen tog han, trots att han är mer än en meter sämre än när han hoppade som bäst, och lagkänslan är det inget fel på.
- Det var en rolig seger.
KassaskåpEn annan kassaskåpskille var Johan Wissman. 400 meter på lördagen och 200 på söndagen. Sjupoängsmannen gjorde sin plikt och konstaterade:
- Just nu funkar 200 bättre, fast jag får ont. Det är mycket mjölksyra på slutet, sade Johan Wissman, som av allt att döma dubblerar på EM nästa år.
Det fanns svenska skrällar också. Som Gabriel Wallin, vars spjut trängde sig mellan finländarnas och med 79,69 tog han andraplatsen.
Olle Walleräng, som hade sådana hälsenebekymmer att han stod över 1 500 meter på lördagen och sedan sprang och vann 5 000 på söndagen på 1.42,24. Värsta Finnkampssisun visade Johan Wallerstein när han ursinnigt kämpade ned Matti Räsänen för att bli tvåa.
Och den tämligen okände svenske rekordhållaren i stav (5,87), Oscar Janson, som efter en hel säsong i joggningsskor på grund av hälsenetrassel bytte till spikskor och hoppade 5,60 och vann.
- Så högt har jag inte hoppat sedan 2004. Jag har förresten knappt tävlat sedan dess, sade Oscar Janson om sin första Finnkampsseger.