FINNKAMPEN HERRAR
Sverige217
Finland191
För en stund ägde långe Olsson Ullevi hemma i Göteborg.
Drygt 27 000 åskådare njöt och dyrkade.
Christian Olssons tre steg i gropen hade inte så stor inverkan på den svenska segern i Finnkampen. Den satt där ändå, 217--191.
-- Men jag ville gärna visa upp mig, nu när det kom så mycket folk, tyckte Olsson.
Han, som gjorde sin andra tävling på tre dagar, och började känna av en lång och hård säsong i ena foten, ransonerade sig till tre hopp. Det räckte bra.
Hans inledande 17,49 meter följdes där "bara" av två hopp runt 17,25. Ändå var han en meter bättre än tvåan.
-- Formen från Aten sitter i bra, tyckte han.
Nästa helg är det guldklimpsfinal i Berlin. Olsson kan vinna minst en halv miljon dollar, kanske en hel miljon.
-- Det är ruskigt mycket pengar. Det är sådana summor som man mest brukar höra om på film annars, tycker Olsson.
Göteborgspublikens hyllning av sin OS-medaljör var förstås intensiv, men nog var det så att finnkampsbesökarna hade en massa annat också att glädjas åt förutom Olsson.
Erik Wahn, till exempel, som vann både 100 m och 200 m, trots att lagledningen placerade honom på den snäva innerbanan genom kurvan i 200 metersloppet.
-- Det gillade jag inte, så det blev som tändvätska för mig, sa Wahn som slog förre träningskompisen Johan Wissman.
-- Han är normalt en av de bästa i världen på de sista 50 meterna. Han hade väl en dålig dag, sa Wahn.
Fast det syntes att han inte trodde på den bortförklaringen själv.
Alhaji Jeng höjde sitt årsbästa med elva centimeter i stav och var hisnande nära att ta 5,71. Visst saknades Oscar Janson och Patrik Kristiansson, men Alhaji Jengs andra plats värmde.
Eller vad sägs om skåningen Alexander Ljunggren, trea på långa häcken och en av många som valde Finnkampen för att visa att svensk friidrott har gott om blivande stjärnor.
Ljunggren kapade 0,6 sekunder på sitt personbästa och sprang på 50,71 som bäste svensk.
Philip Nossmy slog Robert Kronberg på korta häcken. Kronbergs sju finnkampssegrar i rad följdes inte av en åttonde.
-- Trist. Men det var om jag inte hade tillräckligt med vilja kvar. Jag försökte, men det räckte inte, sade Kronberg.