Bragdguld. VM-titlar. Ledarpris.
Nu har handbollens Bengt "Bengan" Johansson fått en utmärkelse till.
Professor.
Mina gamla lärare på läroverket skulle rotera i gravarna om de fick veta det här, skrockade professor Johansson belåtet på fredagen.
Det var första dagen med nya titeln och han satt i Gula salongen i det pampiga universitetspalatset i Vasaparken i Göteborg.
Några gamla rektorer blängde ner på honom ur guldramarna. Miljön andades stärkkrage och torra akademiska resonemang.
Och nu satt det en handbollstränare med känsla för gurkburkar i kretsen av de lärde. Som professor.
Jag blev förvånad när jag fick frågan, säger "Bengan" om den nya karriären.
På universitetet ser man inget udda i valet av "Bengan". Tvärtom.
Bengt Johansson är gästprofessor i ledarskap vid Idrottshögskolan på Göteborgs universitet. Tjänsten är på 20 procent och gäller två år.
Vi är stolta över att ha Bengt Johansson här, konstaterade Per-Olof Thång, ordförande i idrottshögskolans styrelse.
"Bengan" har den praktiska erfarenheten. Få svenska ledare har fått sådant erkännande för just ledarskapet, som han.
På väggen bakom honom i Gula salongen hängde ett holländskt jaktmotiv från 1700-talet med hundar som hetsade en stackars hare.
Den typen av ledarskap, med vilda tränare och skrämda aktiva, är inte "Bengans" modell.
Jag tror på glädjen, säger han.
När man trivs med det man gör, blir resultatet bra.
Att vara auktoritär gillar han inte, men inser att tränare- och ledarrollen ibland tvingar honom att vara just det.
Utanför idrotten är det vanligt med att cheferna ska hinna göra en massa annat också, förutom att vara chefer. Det ger inte bra resultat, tycker Bengt Johansson.
Han vill se fler coacher i arbetslivet, chefer som kan inspirera och leda utan att dessutom behöva bränna ut sig på att slita med det ekonomiska ansvaret också.
Professuren sköter han samtidigt som förbundskaptensjobbet som han har kvar till 6 juni, då han leder landslaget för sista gången.