Bosse Johansson slutar som fotbollstränare i IFK Göteborg efter säsongen. Kontraktet går ut och han tänker inte förnya det.
IFK Göteborg har gått bättre än på flera år under Bosse Johanssons ledarskap, och spekulationerna om hans framtid i klubben har pågått i månader. På tisdagen fick de ett slut när IFK Göteborg meddelade att Bosse Johansson inte kommer att skriva på något nytt kontrakt.
IFK Göteborgs klubbdirektör Mats Persson fick beskedet redan den 8 oktober. Själv har Bosse Johansson vetat en längre tid. Beslutet har fått växa fram i lugn och ro.
Det har väl kommit från sommaren ungefär skulle jag tro. Egentligen blev det mer och mer när det började gå bra, konstigt nog. Det är ofta så att man vill se att det är någonting som fungerar också. Det är lättare att ta beslutet att man skall sluta då, säger Bosse Johansson till TT.
Den givna frågan är givetvis varför - förutom för Bosse Johansson.
Nä, det var ingenting, säger han.
Jag behöver inte ha någon anledning. Jag kan sluta ändå, jag har gjort det förr.
Och faktum är att Bosse Johansson varken vet, eller vill veta, om klubben ville ha kvar honom.
Jag bad dem om att de inte ska försöka övertala mig, för det går inte. Det har liksom inte med pengar att göra, eller någonting sådant. Är det det jag vill ha så kan jag bli tränare någon annanstans än i Göteborg, det kan jag lova. Då kan man åka utomlands och tjäna tio gånger så mycket, utan problem.
När han hade meddelat Mats Persson sitt beslut bestämde de tillsammans sig för att inte gå ut med det förrän IFK Göteborgs slutplacering i allsvenskan var klar. Hade Blåvitt vunnit mot Malmö FF i måndags hade det fortfarande varit en hemlighet.
Två matcher återstår innan det är dags att packa ihop tillhörigheterna på Kamratgården - den guldavgörande matchen mot Halmstad och cupfinalen mot Djurgården.
Efter Djurgårdsmatchen vet han inte vad som väntar. Kanske blir det fler tränarjobb. Kanske inte. Säkert är dock att flyttlasset går tillbaka till Kalmar för familjen Johansson.
Det blir det. Som det alltid blir när jag slutar någonstans.
Sedan, om det blir någonting därifrån eller inte, det vet jag inte. Men det är ingenting jag planerar.