Regnet vräkte ner. Det blåste halv storm.
Men för 21 700 änglafans på Ullevis läktare lekte livet.
Deras IFK Göteborg slog Djurgården med 2-0 och vårdar gulddrömmen.
Att matchen dessutom var 100-årsjubileum för Göteborgsklubben gjorde inte njutningen mindre.
"Guldet längtar hem till Göteborg" sjöng änglakören när hemmalaget gjort 1-0 - genom nick på hörna av Kalle Svensson - och såg ut att få ordning på matchen.
Vi hade annars bra lägen förre paus, tyckte Djurgårdstränaren Kjell Jonevret.
9-0 i hörnor till exempel i första halvlek. Det var ju bra att vi fick träna på hörnor, men nog borde väl någon av dem ha kunnat ge utdelning?
Kanske fanns förklaringen till hörnmissarna utanför DIF-laget - Tony Kuivasto fick strykas på grund av skada redan före matchen.
Hans nickstyrka och tyngd hade annars suttit bra för djurgårdarna i stormvindarna.
Dessutom blev Markus Karlsson skadad redan efter några minuter, så det blev stora ommöbleringar i laget för oss direkt, sade Jonevret.
Men även Göteborg lyckades jobba fram chanser, trots motvind och eländiga förhållande, före paus.
Peter Ijeh hade flera lägen och hade normalt satt åtminstone något av dem. Nu blev det inte utdelning förrän runt fjärde-femte målchansen.
Ijehs skott innebar 2-0 med 21 minuter kvar att spela och var väl spiken i kistan för Djurgården.
Där kändes det som om matchen dog för oss, sade Jonevret.
Göteborg fick George Mourad skadad efter en halvtimme och bytte in Tomas Rosenkvist.
Mourad fick en ankelskada, men jag tror han är tillbaka snart igen, sade Bosse Johansson.
Han funderade en smula över väder och vind och vad effekt det hade på spelet:
På en hörna såg jag Bengt Andersson vänsterhandsboxa bollen in mot vårt eget mål. Det blev livsfarligt ibland. . .
Och så blev det fyrverkeri och hyllningar efteråt och publiken sjöng "Ja må de leva" för sin klubb . Och "ja må den leva uti hundrade år" - de hade ju klarat första seklet rätt bra.