Hoppryttaren Peter Eriksson stod och summerade sin tävlingshelg i Scandinavium och kunde hålla sig för skratt.
Inte en enda placering. Jag minns inte när det hände senast, sade han och såg dyster ut.
Ändå är Eriksson och hans Cardento VM-klara.
Jag är inte minsta bekymrad, säger svenske förbundskaptenen Jana Wannius efter att ha sett paret hoppa.
Cardento är inte igång än. Han hade behövt en internationell tävling före Göteborg för att vara rejält uppvarvad.
Men det var inte del av planeringen.
Senast jag red internationellt var i Hannover i höstas och skulle efter det ta det lugnt ett halvår, säger Eriksson som försöker följa samma planering nu, som inför EM förra året.
Det är inte nu Cardento ska vara bra. Det är i Jerez.
Den besvikelse Eriksson kände i Göteborg riktade han mot sig själv - de uteblivna framgångarna var inte hästens fel. Men Göteborg blev till en tagg inombords. Att inte ens få med sig en placering hem - det sved i skåningen.
Det svenska VM-laget i hoppning är enligt Jana Wannius och Sylve Söderstrand, även han i grenledningen, klart till tre fjärdedelar: Eriksson/Cardento kompletteras med Malin Baryard på Butterfly Flip samt Rolf-Göran Bengtsson på Pialotta.
Fjärdeplatsen är det kamp om.
En av de tänkbara är Classic H och Helena Persson. Fast de ska först till Nelson Pessoa i Belgien och sedan till Italien för att titta på vatten.
Classic H, en drömpatient för en hästarnas psykiater, vägrade så sent som för bara två år sedan att ens gå in på en tävlingsbana.
Något i huvudet på stoet sa stopp.
När hon sedan till slut kom in, ville hon inte gå ut. Eller också stannade hon i ett hörn och blev stående där, berättar Sylve Söderstrand.
Och nu är Classic H alltså kinkig med vatten. Vattenhinder kan gå precis hur som helst, oftast fel.
Därför blir det specialträning på vatten under våren. Pessoas kunskaper om hästarnas själsliv kombinerat med små trevliga italienska vattenhinder ska ge Classic H ett problem mindre.
Classic H stod över söndagens Grand Prix i Göteborg och behövde nog inte sörja över det.
Nio svenska ekipage startade. Bäst var Malin Baryard på Irco Sun på sju fel och en nionde plats. Peter Eriksson kom på 20:e plats.
Tysken Tony Hassman vann på Goldika före Olivier Guilllon, Frankrike med Baladine de Mesnil.