ISHOCKEY, ELITSERIEN
Frölunda 3
Linköpings HC 0
Han suckade efter 0--3 (0--0, 0--1, 0--2) mot sina gamla klubbkompisar. Tredje besöket för säsongen i Scandinavium för Linköpings HC slutade som de två tidigare.
Med förlust.
-- Att förlora i Göteborg är inget att säga om, men jag blir förbannad på sättet vi gjorde det på. Vi var inte ens nära den nivå som vi kan nå upp till, sa Fredrik Norrena.
Frustrationen direkt efter slutsignalen när han slog sönder klubban mot målburen sa det mesta om känsloläget. Att hemmapubliken hyllade guldhjälten från 2003 och skrek hans namn flera gånger under matchen var en klen tröst.
-- Jaså, var det mig de skrek på? Det fattade jag aldrig. Kul att de har så bra minne, sa Norrena och log snett.
LHC-målvakten svarade för en hel massa parader av högsta klass, men det kändes tämligen meningslöst när två slumppuckar ändå letade sig in i mål.
Först genom Magnus Kahnberg efter 14.23 av andra perioden, sedan genom Jan-Axel Alavaara i numerärt överläge efter 11.29 av den tredje.
Norrena kunde ha klarat båda.
-- Typiskt att det blir utdelning på den typen av skott. Vid första målet var det allmänt rörigt, men vid det andra kändes det som om jag hade koll. Pucken tog en märklig bana, sa han.
Annars var han som vanligt följsam, säker och kvick med både benskydd och plockhandske. Enda bekymret var att Henrik Lundqvist, kollegan i hemmalaget, var ännu bättre och höll nollan för andra matchen i rad.
Samtidigt ska sägas att det den här gången nästan berodde lika mycket på gästernas oförmåga som sin egen styrka.
-- Vi träffade ju inte ens mål, sa centern Brendan Morrison.
-- Med så många chanser borde vi i alla fall göra två--tre mål. Men vi var inte tillräckligt skärpta, sa Fredrik Norrena.
Det var två topplag som möttes i Scandinavium och det märktes. Det var stundtals häftig underhållning i högt tempo, med bra spel och massor av chanser åt båda håll. Juniorlandslagsmannen Loui Eriksson satte definitivt avgörande 3--0 i öppen bur i slutsekunderna.
Första perioden var hur kul som helst, även om båda tränarna tyckte annorlunda.
-- Alldeles för mycket ge och ta. Vi kontrollerade inte matchen som vi skulle. Men Frölunda var piggare och hade bästa bettet i det mesta, sa Roger Melin, LHC-tränaren.
Han och alla andra såg hur även LHC skapade chanser, men utan att komma närmare än ett skott i ribban av Johan Bülow och ett i stolpen av ovannämnde Morrison.
Magnus Johansson, som liksom Norrena var utmärkt i sin gamla hemmaarena, sa:
-- Det kändes ändå hyfsat inför sista perioden, men efter deras andra mål orkade vi inte komma tillbaka. De har ett bra lag, men absolut inte oslagbart.
Landslagsbacken fick en smäll på ena knäet och såg ut att ha ont efteråt.
-- Äh, det är ingen fara, sa han.
Tunga, starka Frölunda förstärkte serieledningen och ökade differensen till andraplacerade LHC till åtta poäng (och två matcher mindre spelade). Att Magnus Kahnberg, förra årets poängkung, numera återfinns i fjärdekedjan säger det mesta om bredden hos guldfavoriten.
Många var bra i går och utöver Henrik Lundqvist imponerade inte minst NHL-backen Sami Salo. Två gånger Johansson, Magnus och Thomas, var bäst i LHC.
Till sist: i skrivande stund inget nytt från NHL-förhandlingarna i Toronto.
Gustens kondition
Förra tennisproffset Magnus Gustafsson flåsade märkbart efter att ha tagit sig upp till sin plats högt, högt uppe i Scandinavium. Correns utsände har inte hämtat sig än.