Torsdagens toppmöte i elitserien mellan ettan Frölunda och tvåan Linköping slutade med hemmaseger 3-0.
Publiken i ett fullsatt Scandinavium njöt av spelet i den första perioden. Båda lagen lade i högsta växeln från start och spelet böljade fram och tillbaka och chanser saknades sannerligen inte.
Flera frilägen skapades och brändes, eller snarare klarades av de duktiga målvakterna, Henrik Lundqvist i Frölunda och Fredrik Norrena i Linköping.
Framför allt kommer Brendan Morrison i bortalaget att sova något sämre om han inte har förmågan att direkt glömma en match. I första var han fri två gånger utan att lyckas överlista Lundqvist.
Och hade Johan Bülow sänkt siktet med några millimeter på sitt friläge i numerärt underläge hade pucken gått ribba in i stället för ribba ut. Det var onekligen Linköping som skapade de hetaste chanserna.
Men tränarna njöt möjligen inte lika mycket, åtminstone inte över luckorna bakåt och i andra perioden var spelet tätare bakåt.
I första bjöd vi på alldeles för mycket svängdörrar och de är vassa på kontringar, säger Frölundas tränare Stephan Lundh.
Både såväl Magnus Kahnberg som Niklas Andersson i hemmalaget brände frilägen. Ledningsmålet kom därför lite överraskande och slumpartat. Efter 14.23 slängde Kahnberg in en puck mot en skymd Norrena, som släppte den hoppande pucken mellan benskydden.
Ungefär som hans mål mot Ryssland i Karjala Cup härförleden.
Ja, det var ju en drömträff, skrattar han efter matchen.
Men jag har missat så mycket det sista så det är väl sådana skott som ska gå in.
Frölunda tog över mer och mer och när Jan-Axel Alaavara stänkte in 2-0 i numerärt överläge i mitten av tredje akten var det avgjort. Då hade backkollegan Sami Salo, rinkens främste aktör, mer eller mindre skjutit Linköpings försvar i spillror. Först träffade hans projektil en försvarare, sedan rammade pucken stolpen innan han passade Alavaara till målet.
Loui Eriksson fastställde slutresultatet 3-0 i tom bur i slutminuten.