HANDBOLL, VM-KVAL
Sverige 34
Polen 29
Känslostormen gällde minst lika mycket handbollens egen kung. Han som satt där på bänken för allra sista gången i sin 16 år långa fenomenala karriär: Bengt "Bengan" Johansson.
Jublet visste inga gränser när Bengan vinkade och tackade för sig.
Att herrlaget blev klart för VM i Tunisien 2005 och att damerna precis hade fixat en EM-biljett genom att mosa Schweiz med 32-22 betydde just då inte så mycket.
Inte ens jublet över giganterna på banan när Sveriges herrar brutalt släckte alla polska VM-drömmar via 34--29 kunde konkurrera med värmen som strömmade från publiken mot Bengan.
Han, som de 11 765 åskådarna, njöt före paus av ett nästan osannolikt överlägset svenskt spel. Tolv minuter in på matchen ledde Sverige med 10--2. Johan Pettersson hade gjort sju av målen, Tomas Svensson hade tagit en straff och fantomräddat ett polskt friläge. Efter 23 minuter ledde Sverige med 16--4. Resten var mest en kul handbollskväll med kompisarna för att hylla Johansson, 61, han med gurkburken.
-- Jag känner inget vemod för att sluta. Det har varit mitt eget beslut. 16 år är en lång tid.
Och även om publiken inte ville släppa taget om honom, så tyckte han inte det så märkvärdigt, all uppståndelse.
-- Jag har levt med att ha min hobby som mitt jobb och fått uppleva att ta VM-guld bland annat, sade Bengt Johansson, och pratade om vikten av "positiv förstärkning".
Sådant hade han fått mycket av i framgångens stund.
-- Vi är annars dåliga på att ge beröm i Sverige. Positiv förstärkning skulle många må bra av även i vardagslivet, inte bara den som tar medaljer i mästerskap.