Var är ni i dag, gnällspikar?

Ni är många som legat på mig senaste veckan, tyckt att nu får det vara nog, nu måste LHC sågas. Allt på grund av två risiga hemmamatcher och en hyfsad bortamatch, som alla slutade med förlust. Jag har vägrat haka på gnället, mest för att LHC gjort sin bästa höstsäsong någonsin. Det tycker jag har varit skäl nog att låta svackan ha sin gång.

Sedan har vi spelarna, som ni tyckt varit så värdelösa. Daniel Henriksson - är han fortfarande Sveriges sämsta målvakt genom tiderna? Eller är det Frölundas Johan Holmqvist som är det nu, som ju blev utbytt i går när Henriksson storspelade. Tycker ni förresten fortfarande att Hlavac och Hlinka är två glidare som borde skickas hem?

Nej, jag ber er igen, kära LHC-supportrar att inse faktum: Ert lag är långt ifrån toppform, men leder ändå elitserien - Sveriges högsta serie - med fyra poäng.

Det är många supportrar som skulle vilja ha det ni har - men ni bara gnäller. Vore jag ni skulle jag passa på att njuta, vem vet hur länge LHC är så här bra? Om tio år kanske det är fotbollen som dominerar i Linköping. Jag vet att det låter roligt och otroligt, men man ska aldrig ta något för givet, fråga IFK Norrköpings publik. Där gick det ju så långt att publikens gnäll, som tog fart några år efter guldet 1989, fick en negativ effekt på laget. Missnöjet belönades med degradering och ett mångårigt liv i superettan.

Jag kommer ihåg när jag snackade med dåvarande IFK-mittfältaren Thomas Olsson efter en förlust på Idrottsparken. En koll i Correns arkiv visar på ett intressant snack från maj 2002:

"- Vi på plan var dåliga, men publiken gjorde också en dålig insats. Riktiga supportrar står upp för sitt lag även i motgång. De borde i stället ha hjälpt oss att komma igång.

Känner ni på planen av publikens suckar och visslingar?

- Visst. Det påverkar oss helt klart. Är det gnälligt på läktaren blir det gnälligt i laget. I dag kändes det tydligt att vi blev stressade.

Så det är ingen tillfällighet att ni är bättre borta?

- Absolut inte. Det känns annorlunda på bortaplan. Hemma spänner vi oss extra när publiken är så här. Det smittar av sig."

Det finns givetvis många spelmässiga skäl till att LHC är elitseriens bästa bortalag, men bara ett medelmåttigt hemmalag. Laget har stora starka backar som behärskar ett destruktivt bortaspel till fullo. Dessutom en rad smarta forwards, som om de blir tillsagda att slå sarg ut, slår sarg ut, plus en målvakt som med bra hjälp kan vara riktigt bra.

Det var så LHC vann i går.

På hemmaplan däremot, har laget inte fått något självförtroende i det offensiva spelet än. Forwardsstjärnorna överarbetar, vill visa publiken hur duktiga de är, med följd att de går bort sig, lämnar de tunga, långsamma backarna ensamma med motståndarnas snabba kontringar. Många är dåliga, men målvakten syns mest och får nästan all skit av de frustrerade supportrarna.

Återstår att se om det scenariot ger en ny hemmaförlust mot Djurgården i morgon kväll.

***

Joseph DiPenta och Patric Blomdahl överföll Andreas Jämtin i går efter att deras lagkamrat Tuukka Mäntylä tacklat in Jämtin i Ari Ahonen. Blomdahl bjöd på pinsamma slagsmålscener som bara bjuds i ishockey. Finns inga som kan ge ett så puckat intryck som hockeyspelare när de tror att rinken är ett laglöst land där ett slagsmål inte ses som överfall. Hockeyfolket säger jämt att det tillhör sporten eftersom hockey är en fysisk sport. Tillåt mig skratta, hockeypajaser. Den dag man inte blir utvisad för slagsmål - då är det en del av sporten. Innan dess är det något osmakligt som bara lockar fram det simplaste hos folk - både på och utanför rinken.