Vristerna satt pÄ tÀvlande barngymnaster och halsarna satt pÄ barnens förÀldrar och slÀktingar som fyllde lÀktarplatserna.
100-talet gymnaster frÄn Mantorp, Linköping (LGS), Linghem, och Sturefors (Vist), tÀvlade i tre klasser i en trupptÀvling.
- Men vi Àr inte med och tÀvlar, vi Àr hejarklack i stÀllet, sa nioÄriga Mantorpstvillingarna Nathalie och Stephanie Falk som hÀlsade vÀlkommen vid entrén och viftade med pom-pon i hÀnderna.
De minsta barnen var först ut. De Àr mellan sju och tio Är och har inte hunnit vara med pÄ gymnastik sÄ lÀnge. Men de visade ÀndÄ att de lÀrt sig förvÄnansvÀrt mycket redan och domarna, frÄn var och en av de deltagande klubbarna, hade fullt sjÄ att titta pÄ allt en gymnastikdomare mÄste titta pÄ. Samspelthet, glÀdje, takt, tempo, och strÀckta vrister.
GlÀdjen var stor i alla trupperna.
- Det hÀr Àr jÀttekul, och jag var med pÄ en tÀvling förra Äret ocksÄ, sammanfattade hemmaklubbens Agnes Ahlström hela tillstÀllningen och sin gymnastikkarriÀr nÀr det blev en kort paus efter de yngstas framtrÀdande över plintar, trampett, och matta.
NÀr det blev paus blev det rusning för mÄnga bort mot lÀktarplats. Emma Allvin sprang till mamma och pappa och farfar och farmor, ja mormor och morfar var ocksÄ dÀr. Emma mÄste ju bara höra vad de sa om allt fint de fick se.
Men rasten blev inte lÄng. Snart var det dags för dem som trÀnat lite lÀngre och dÀrmed hade Ànnu lite mera strÀckta vrister och högre hopp.
Linghems gymnaster öste pÄ över plinten till Jimmy Janssons sÄng Amanda. Och den passade ju bra eftersom det finns tvÄ Amanda i U2-laget: Amanda Freiman och Amanda Engholm-FlÀrd.
Wifolkas U2-gymnaster trivdes i hemmahallen.
- Men det var lite pirrigt nÀr vi skulle börja eftersom det var sÄ mycket folk pÄ lÀktaren, erkÀnde Linnea Appelholm-SchÀfer frÄn Tollstad LillgÄrd som nu gjorde sin första tÀvling nÄgonsin.
I gymnastik, alltsÄ.
- För jag har tÀvlat i ridning tvÄ gÄnger. I clear round. En gÄng vann jag en rosett och den andra gÄngen rev jag ett hinder.
Hennes hÀst heter Ernst.
- I gymnastik tror jag att jag Àr bÀst pÄ lÄngmattan, sa tioÄriga Linnea.
JÀmngamla Julia Andersson började med gymnastik i höstas men sa att allt i den sporten Àr kul.
- Kanske Àr det roligast med volter, funderade hon och berÀttade att hon precis som Linnea har en hÀst.
- Den heter Caj. Men jag bor inne i Mantorp sÄ vi kan inte ha ponnyn dÀr utan den stÄr i ett stall hemma hos Sissi Lilja dÀr jag trÀnar.
Att vara med i gymnastiktÀvling var hur kul som helst, sa Julia.
- Och lite pirrigt.
Men av nervositeten mÀrktes inte mycket. Alla som var med var jÀtteduktiga, och nÀr det var dags för tredje tÀvlingsklassen, U3, dÄ blev det högre tempo, bÀttre takt, mer samspel, Ànnu mer strÀckta vrister.
Och strÀckta halsar.
Linnea Appelholm-SchÀfer om sin första gymnastiktÀvling.