Vristerna satt på tävlande barngymnaster och halsarna satt på barnens föräldrar och släktingar som fyllde läktarplatserna.
100-talet gymnaster från Mantorp, Linköping (LGS), Linghem, och Sturefors (Vist), tävlade i tre klasser i en trupptävling.
- Men vi är inte med och tävlar, vi är hejarklack i stället, sa nioåriga Mantorpstvillingarna Nathalie och Stephanie Falk som hälsade välkommen vid entrén och viftade med pom-pon i händerna.
De minsta barnen var först ut. De är mellan sju och tio år och har inte hunnit vara med på gymnastik så länge. Men de visade ändå att de lärt sig förvånansvärt mycket redan och domarna, från var och en av de deltagande klubbarna, hade fullt sjå att titta på allt en gymnastikdomare måste titta på. Samspelthet, glädje, takt, tempo, och sträckta vrister.
Glädjen var stor i alla trupperna.
- Det här är jättekul, och jag var med på en tävling förra året också, sammanfattade hemmaklubbens Agnes Ahlström hela tillställningen och sin gymnastikkarriär när det blev en kort paus efter de yngstas framträdande över plintar, trampett, och matta.
När det blev paus blev det rusning för många bort mot läktarplats. Emma Allvin sprang till mamma och pappa och farfar och farmor, ja mormor och morfar var också där. Emma måste ju bara höra vad de sa om allt fint de fick se.
Men rasten blev inte lång. Snart var det dags för dem som tränat lite längre och därmed hade ännu lite mera sträckta vrister och högre hopp.
Linghems gymnaster öste på över plinten till Jimmy Janssons sång Amanda. Och den passade ju bra eftersom det finns två Amanda i U2-laget: Amanda Freiman och Amanda Engholm-Flärd.
Wifolkas U2-gymnaster trivdes i hemmahallen.
- Men det var lite pirrigt när vi skulle börja eftersom det var så mycket folk på läktaren, erkände Linnea Appelholm-Schäfer från Tollstad Lillgård som nu gjorde sin första tävling någonsin.
I gymnastik, alltså.
- För jag har tävlat i ridning två gånger. I clear round. En gång vann jag en rosett och den andra gången rev jag ett hinder.
Hennes häst heter Ernst.
- I gymnastik tror jag att jag är bäst på långmattan, sa tioåriga Linnea.
Jämngamla Julia Andersson började med gymnastik i höstas men sa att allt i den sporten är kul.
- Kanske är det roligast med volter, funderade hon och berättade att hon precis som Linnea har en häst.
- Den heter Caj. Men jag bor inne i Mantorp så vi kan inte ha ponnyn där utan den står i ett stall hemma hos Sissi Lilja där jag tränar.
Att vara med i gymnastiktävling var hur kul som helst, sa Julia.
- Och lite pirrigt.
Men av nervositeten märktes inte mycket. Alla som var med var jätteduktiga, och när det var dags för tredje tävlingsklassen, U3, då blev det högre tempo, bättre takt, mer samspel, ännu mer sträckta vrister.
Och sträckta halsar.
Linnea Appelholm-Schäfer om sin första gymnastiktävling.