Boson: Jag är så stolt

Matilda Boson tittade på silvermedaljen, skrattade och sa:
– Den är ganska ful, men väldigt betydelsefull.
Direkt efter slutsignalen, efter att Norge malt ned Sverige i EM-finalen med 25–20 (10 –11), sprutade tårarna ur de svenska tjejerna.
Framför allt i omklädningsrummet.
– Ja, det var väldigt ledset, berättade Boson. Vi var så besvikna, ville ta chansen. Men då reste jag mig till slut i deppet och sa: "Jag tänker inte vara besviken och deppa över det här. Jag är så stolt över det vi gjort."
– Silver är något fantastiskt vi aldrig hade kunnat föreställa oss på förhand.
Besvikelsen försvann
Som förbundskaptenen Magnus Johansson sa:
– När jag såg svenska flaggan hänga bland de tre på prisutdelningen vände sig allt i kroppen. Plötsligt försvann besvikelsen till något skönt.
Sverige gjorde en strålande första halvlek. Fick Norge dit man ville, det vill säga stoppade i stort sett varje kontringsförsök. Ett tag, två minuter före paus, var det svensk ledning med tre mål, men till paus hade Norge krympt den 11–10.
Efter paus sjönk allt. Allt utom Isabelle Gulldén, som blev matchens bästa målskytt (7) och nästan ensam såg till att norska segern stannade vid fem mål.
– Vi blev för trötta, sa Boson. Norge var lite för starkt för oss i dag. De vann sin semi med tio mål, vi fick kämpa i 60 minuter. Det märktes i dag.
Slutkörda
Linköpingstjejen manade på lagkamraterna hårt sist tio minuterna, när slaget kändes förlorat och många huvuden började hänga.
– Jag försökte verkligen, men det är inte så konstigt att det blir så. Vi var verkligen slutkörda. Det kostar på att ta sig så här långt i turneringen.
– Jag tycker ändå vi försökte allt vi kunde, många fick spela.
Nu väntar skön julledighet för silvertjejerna.
– Det behövs. Jag ska till Sälen med familjen hela julen och bara slappa.
Med julklappen redan klar, silverglänsande hängandes runt halsen, är det vad Matilda Boson nu helst vill ha.
Julefrid.