En målvakt med höga mål

– Jag har inga planer på att stå i mål och vänta.
Orden är Rosanna Mennborgs. Hon är målvakt i RP:s allsvenska handbollslag och meningen ovan skulle förstås kunna ha att göra med hennes roll på planen. Men just i det här fallet pratar hon om framtida yrkesdrömmar.
– Jag vill gärna arbeta med träning, säger hon. Helst som instruktör. Folk går på gymmet och ställer sig på ett löpband och stirrar in i en spegel. Jag tror på att få fler att ge sig ut i naturen och träna istället. Och det är där jag vill komma in i bilden. Jag vill vara med och peppa. Och jag har inga planer på att stå i mål och vänta. Nej, jag vill delta i passet och förmedla känslan av att man klarar utmaningar tillsammans.

Han är stolt
Vi träffas på ett kafé mitt i Linköping. Trots tidig morgon är det gott om folk som trotsat höstregnet. Det doftar kaffe och gott bröd. Rosanna beställer grönt te och kryper upp i en soffa.
Hon utstrålar självförtroende. Delvis för att det har gått bra i handbollsmålet på sistone, men framför allt för att hon har lärt sig att tänka mera på sig själv. Förklaringen stavas till stora delar Charlie.
– Det är min sambo. Vi har varit ihop i tre och ett halvt år och förlovade i två. Han har hjälpt mig väldigt mycket. Han talar hela tiden om hur bra jag är och hur stolt han är över mig. Det har utvecklat mig och fått mig att växa och våga tro på mig själv.
– I dag kan jag ställa mig framför hallspegeln och säga ”fan, vad snygg jag är” och det känns helt naturligt. Det är väldigt skönt.

Göra uppehåll
Just den här veckan har Rosanna blivit ledig. Ett större beslut har vuxit fram den senaste tiden och i måndags gick hon till studievägledaren på universitetet för att göra ett uppehåll i sjuksköterskestudierna.
– Jag började plugga i våras, men det har aldrig känts riktigt rätt, säger hon. Jag kikade på de andra i klassen och såg hur de brann för uppgiften, men jag var inte på samma våglängd. Jag vill jobba med människor men inte på det sättet som en sjuksköterska gör. Jag siktar mera mot området träning och hälsa.
Nästa vecka återgår hon till sitt tidigare arbete som lokalvårdare. Där har hon trivts förut.
– Vi städar hemma hos privatpersoner, säger hon. Jag är lite pysslig av mig och där kan jag få utlopp för det och göra lite extra fint. Det är kul.
Pysslig är ett adjektiv som Rosanna använder. Ambitiös, glad och positiv är andra hon väljer för att beskriva sig själv. Och så älskar hon att sjunga.
– Charlie spelar gitarr och jag sjunger. Just nu är det ”Titanium” av David Guetta som gäller. Jag tror att grannarna hemma börjar bli lite trötta på den ...

Fruktansvärt varmt
Till kvällen är det träning med RP igen. Fyra pass i veckan, plus minst tre egna pass och därtill matcher.
Rosanna är handbollsfostrad i Mantorp och kom till RP 2010, via en säsong i Norrköpingslaget NKIK.
– Jag valde att bli målvakt när jag var 13 år. Jag hade provat både att stå i mål och att spela ute och utan att skryta så var jag väldigt bra på båda platserna.
Hon har aldrig ångrat valet. Utom möjligen när det gäller – kläderna.
– Det blir så fruktansvärt varmt.
Nu har hon varit med och tagit RP till allsvenskan. Säsongen har börjat lite knackigt, men hon vet att det vänder.
– Vi behöver bli lugnare och mer fokuserade. Kan vi det så blir vi ett av topplagen.
Förra helgen, när Boden var på besök, utsågs Rosanna till matchens lirare. Hon var så bra att hon inte fattade det själv.  Jag tänkte; Gud, var har jag gömt den här sidan innan!
Hon plockar fram sin snabbhet och smidighet för att lyckas i målet.
– Jag gillar ju att röra på mig. Det är faktiskt väldigt jobbigt att vara målvakt för man måste vara med till 110 procent hela tiden, säger hon.
Just det. Rosanna är som sagt inte en person som bara står i målet och väntar.
Och på tal om mål så har hon förstås en egen, personlig målsättning också.
– Jag vill bli landslagsmålvakt. Jag tror att jag har det som krävs. Jag är stolt över det som jag lyckats uträtta på planen hittills. Som målvakt måste man våga säga det ibland.