Det är några dagar kvar till jul. Vi möts för en lunch och börjar prata minnen. Det blir lätt så när man sitter mittemot en spelare som varit med om långt mycket mer än de flesta idrottsmän får uppleva.
Pierre Thorsson var given i den svenska förstauppställningen i handbollslandslaget, tillsammans med spelare som Tomas Svensson, Ola Lindgren, Erik Hajas, Staffan Olsson, Magnus Wislander och Per Carlén.
– Bra spelare, säger Pierre och ler.
Själv var, och är, han en person som inte tar så mycket plats. Han ogillar egentligen att prata om och framhäva sig själv.
– Det fanns andra i laget som gärna tog de rollerna, säger han och ler. Det passade mig alldeles utmärkt.
Hur ofta blir du igenkänd?
– Det händer men det blir med tiden mer och mer ovanligt om jag säger så. Det gamla faller lätt i glömska, utan bland den lite äldre generationen som gärna vill snacka om deras upplevelser från de här åren. Men det är bara kul.
När man söker på ditt namn så kommer det direkt upp en fras som lyder "kantspelets produktutvecklare". Vad säger du om det?
– Det är väl kanske knorren de tänker på, att jag skruvade bollen och lät den studsa på utsidan av målvakten. Men det var faktiskt inte jag som började med det, både en ryss och en jugoslav var bra på det så jag tog egentligen bara efter.
Men att skruva så, bygger det inte på att man faktiskt är nere med foten i golvet?
– Jag har aldrig varit nere i golvet. Blåste domaren att jag var nere eller blåste han mål?
Pierre ler när han säger det. Så sanningen ligger kanske nånstans mittemellan.
Hur som helst blev det två VM-guld, 1990 och 1999. Flera EM-guld men också tre förlorade finaler i OS, 1992, 1996 och 2000.
– Självklart svider det lite att vi inte vann någon av de tre, då hade det liksom varit fullbordat. Man kan man välja att vara bitter över det, men jag ser det så att det är få förunnat att få spela en OS-final, jag fick göra det tre gånger.
Laget fick också Bragdguldet 1998, för sitt EM-guld i Italien det året.
Hur ofta träffas ni i laget?
– Väldigt lite faktiskt. Senast var när TV 4 gjorde tv-programmet Bragden med Gunde Svan och det är jätteroligt när vi lyckas få ihop det. Efter tio minuter tillsammans är allt som vanligt, samma snack och tugg och folk tar den roll de hade då.
– Sen ska både VM-laget 1990 och EM-gänget som vann 2000 träffas under EM i Sverige i januari och det ska bli riktigt roligt.
Nu är det ett tag sen den aktiva karriären avslutades och efter det har han haft olika tränaruppdrag, med både damer och herrar, i Karlskrona. Den här säsongen har han dock inget uppdrag utan har under hösten fokuserat på att bryta upp från tryggheten i Blekinge och finna en ny tillvaro i Linköping.
– Min sambo skulle bli förflyttad i sitt arbete vid Arbetsförmedlingen efter att ha varit chef i Kalmar och när det blev klart att hon skulle hamna i det här området så var det naturligt att vi sökte oss till Linköping. Båda döttrarna gjorde den resan när de flyttade hemifrån och finns här, så det blev en riktigt bra lösning.
Han har börjat ett civilt jobb som projektledare vid Maintmaster i Linköping. Så den som trodde att proffsåren i Tyskland och Italien mellan 1996 och 2004 skulle göra honom ekonomiskt oberoende för resten av livet hade med andra ord fel.
– Klart att det var helt okej betalt, men jag var aldrig nån stor stjärna. De allra bästa i ligan hade givetvis bra betalt.
Vi kommer osökt in på att han nu är tillbaka i Linköping och finns för det mesta på plats när RP spelar, både dam och herr.
Saknar du handbollen?
– Både ja och nej. Jag saknar det inte förrän man börjar prata med folk om det. Jag har ju hållit på med sporten sen jag var fem-sex år så handboll är ju viktigt för mig.
Så när folk i RP läser det du säger kommer de att ringa?
– Jag är lite förvånad att de inte redan gjort det (skratt). Men tränarna de har gör det bra och är mitt uppe i säsongen nu.
Skulle du vara sugen?
– Jag vet inte. Har inte tagit ställning till det själv och har rätt mycket att göra med mitt jobb som innebär en hel del resande, bland annat till Tyskland där vi har ett nystartat kontor.
Vad ser du när du tittar på matcherna?
– Det finns en hel del att ha synpunkter på. Man har tagit ett beslut i föreningen att man ska ha elithandboll både på och damsidan och då bör man jobba därefter där också. Jag menar att det finns jättemycket som behöver göras för att RP ska bli en elitförening igen.