Priset går till någon som gör/har gjort något ”extra” för idrotten i Linköping med omnejd och delas ut på Topp 100:s idrottsgala under fredagskvällen. I år delas Correns pris ut för 20:e gången och vinnaren är Lena Lindgren, initiativtagare för RP:s Funkishandboll.
Varje lördag får barn mellan 8 och 15 år, med funktionsvariation, chansen att träna handboll tillsammans med andra barn och med ledare i Vallastadens skolas gymnastikhall.
– Det känns jättefint. Alla borde ha ett funkisgäng att träna. Det ger en sådan otrolig glädje, svarar Lena Lindgren när hon får frågan om hur det känns att tilldelas priset.
Med hjälp av RP:s ordförande Sanna Thörnholm hade vi styrt upp en plan för att överraska Lena med avslöjandet om priset. Eftersom Lena var bortrest under senaste funkishandbollen så fick Sanna agera som mullvad och ordna ett möte med Lena i RP:s kansli vid Kungsbergshallen. I samlingsrummet väntar fler från RP och pojkvännen Calle, som också är engagerad i funkishandbollen.
Överraskningsmomentet lyckas.
– Jag hann inte tänka ens en gång. Vad hände nu? Det är första gången som jag blir så här överraskad. Jag var helt säker på att jag och Sanna skulle prata RP och funkis, sedan var det inget mer med det.
Det var 2018 som allt började. Lena Lindgren har ena foten i RP:s handboll och den andra i Linköpings Fältrittklubb tack vare sin 15-åriga dotter. Genom sitt dåvarande jobb kom hon i kontakt med många barn och unga, varav en del av dem hade funktionsvariation.
Linköpings kommun gick ut med att det gick att söka ersättning för att ordna aktiviteter för barn. Lena sökte för "häst och skapande" och "handboll och skapande". Hon ville mixa sporten med kultur. Året efter, 2019 kom tanken att göra samma sak fast riktat mot barn med funktionsvariation: Funkishandboll.
– Det ringde föräldrar som nästan grät i telefonen. "Menar du att mitt barn får gå på det här?" Jag hade liksom inte förstått att det fanns ett behov.
Hon lyfter att hon själv får så mycket tillbaka från barnen som deltar i funkishandbollen.
– När man kliver upp en lördagsmorgon och kanske känner att det skulle vara skönt att ligga kvar. Men man åker iväg och möts av jätteglada människor. Som är där för att de vill spela handboll, vara med kompisar och framförallt: få vara som alla andra, säger Lena och fortsätter:
– Det som är en fullkomlig självklar grej för de som har barn utan funktionsvariation, är inte det för de här barnen. Att vara där och känna att man faktiskt gör skillnad är så mycket värt.
Hon berättar också hur lärorikt det är att vara med som ledare för barnen.
– Att alla funkar olika och det innebär att man måste bemöta alla på ett schysst sätt, men olika, utifrån var och ens behov och förutsättningar. Det har man nytta av varje dag oavsett funktionsvariation eller inte.
Och det bästa av allt är såklart barnen själva och deras glädje över att spela handboll tillsammans.
– Barnen är klockrena. Bara att få ha en t-shirt med ett klubbmärke, som alla andra, att ha en hejarramsa och tillhöra ett lag. Att få gå in med alla andra lag under RP-dagen. I idrotten får du ett sammanhang och då spelar det ingen roll om du är funkis eller inte funkis.