Gunilla Olsson, Matilda Boson, Sara Eriksson, Fanny Lagerström, Anna Roxå. . .listan kan göras lång på spelare som talangfabriken RP släppt fram genom åren – och sedan slussat ut till klubbar i elitserien. Flera har dessutom blivit landslagsmässiga.
Förra säsongen var Sara Frejd den stora stjärnan. När hon försvann högre upp i seriesystemet. . .ja, då fanns det plötsligt ingen ny storspelare i kulisserna. För första gången på länge stod RP utan en spelare som ensam kunde avgöra matcher och bära laget. Det har nog kostat mer än alla runt laget trott.
”Vi känner att det går att få ut mer av det här materialet”, säger RP-ordföranden Jan Carmesten nu när tränaren Pierre Karlén får lämna sitt uppdrag. Det vete katten, säger jag. Kan på rak arm inte säga någon spelare i dagens RP som är redo för nästa steg. Det är för jämngrått, ingen gör nio mål i en match, ingen kliver fram när det krisar. Har sett flera matcher i höst, och den gemensamma nämnaren för motståndarlagen har alltid varit att det funnits en eller två toppspelare som gjort skillnad.
RP har förlorat mycket på sistone och en ny röst i det här läget är aldrig fel. Men herrtränaren Patrik Olsson får en mastig uppgift att vända den negativa trenden, det är helt klart.