– Det räcker nu. Det har blivit rätt många år. Jag skulle egentligen ha slutat efter Peking 2008, berättar Jonas om beslutet han burit på en tid.
Den 51-årige mästerskytten från Krokek laddar som bäst för sitt tionde Paralympics.
Och för sitt sista.
Efter Arnhem, Stoke Mandeville, Söul, Barcelona, Atlanta, Sydney, Aten, Peking och London, där har han tagit hem 30 medaljer, varav 17 guld.
– När jag började tävla internationellt var det under en annan tidsera. På Borgs och Stenmarks tid. J-O Waldner hade inte börjat. Salming var på topp i NHL och Wassberg och Mieto höll på, säger Jonas för att ge lite perspektiv på hans långa idrottskarriär.
"Det blir vad det blir"
Jonas bestämde sig för en tid sedan, men har valt att inte gå ut med det. Nu har han bekräftat det.
– Det känns skönt. Jag var klar efter London, men då hade vi inga skyttar som kom bakom. Därför lovade jag att köra vidare för att ta en kvotplats till dem inför Rio. Sedan fick vi ett gäng nya på ett bräde, tre pistolskyttar och tre i gevär. Nu kan jag vara lite stöd för dem. Det här är största skyttetruppen vi haft på 20 år.
Kan du komma dit utan att känna några krav?
– Jo, lite så. Det blir vad det blir. Pressen ligger inte på mig som det varit många gånger. Nu är det andra som förväntas leverera, som Anna–Carin Ahlqvist i pingis och simmaren Maja Reichard.
Vad ska du göra för att vara nöjd med ditt sista Paralympics?
– Ta mig till en final. Det är där det kommer att hamna. Nu finns det så många som är bra, de kunde ha väntat några år, säger Jonas med ett skratt.
– Men jag får skylla mig själv. Det var jag som drog ur proppen på EM 2013 när jag gick för fullt med mina 1 170 poäng i helmatchen.
Nya regler
Ungefär sådär har det låtit inför de flesta mästerskapen. Alla andra är så otroligt bra och själv har Jonas skjutit så dåligt.
– Det är verkligen så nu. Jag har varit ojämn i luftgevär, som är de två första grenarna och varit långt efter de andra. I knästående har jag haft jätteproblem. Det måste jag få ordning på, det är min sämsta delgren och min stora utmaning.
Dessutom har han haft tekniska problem med slutstycke som spruckit och delar av laddningsmekanismen som krånglat.
Din plan var att träna hemma och inte visa dig ute på tävlingarna, för att komma från ingenstans och överraska. Har den taktiken funkat?
– Det får vi se. I helmatchen kan jag gå till final. Jag måste ha tur. I London hade jag en fenomenal tur när jag låg två poäng efter i guldkampen och de sköt bort sig.
Hur annorlunda blir det att när det är sista mästerskapet?
– Inte så mycket. Det som skiljer sig är att det är helt nya regler. Man tar inte med sig poängen till finalen utan börjar från noll och man räknar decimaler hela vägen för både luftgevär och på 50 meter. Man måste ha bra ammunition och mina luftgevär är inte optimala.
"Det blir inte lätt"
När Jonas kommer till Brasilien kommer han under första veckan att bo utanför OS-byn i Rio de Janeiro och träna på en armébas. 31 augusti flyttar han in i OS-byn. Paralympics avgörs 7–18 september.
Hur blir det att avsluta i Rio?
– Man märker inte så mycket av var man är. OS-byn är ganska lika vare sig det är Aten, London eller något annat. Man är så fokuserad på det man ska göra och ser inte mycket annat. Det har varit en del trassel med boende och transporer, vi får se hur de löser det.
I april var han i Rio och kände på skyttearenan.
– Det blir inte lätt. Då blåste det mycket. Blir det mycket mirage, när värmen stiger från marken så man blir optiskt lurad, då blir det svårt.
Tid över för annat
Hur det än går blir det avskedet för Sveriges främsta paralympier genom alla tider.
Blir det tomt utan alla resor, läger och tävlingar?
– Jo, nog kommer det att bli tid över för annat. Det blir skönt att inte behöva fara omkring, men jag kommer säkert att sakna det.
Vad ska du syssla med som pensionerad elitskytt?
– Jag kommer coachjobba med några, skidskytten Fredrik Lindström, skytten Lotten Johansson och någon till. Jag ska hjälpa till med handikappskyttet och hålla föreläsningar. Det blir inte lika mycket på SOK (Sveriges olympiska kommitté).
Ska du fortsätta skjuta till husbehov?
– Jag har inga direkta planer. Jag kommer nog sälja en del av utrustningen. Som det känns nu kommer jag inte att skjuta SM med laget (Krokek).