Kustvik: Silver med glans av bragdguld

Matilda Boson minns den som i går, skolhandbollsguldmedaljen hon vann med Tokarpsskolan 1990. "Det var ju samma år som herrarnas VM-guld, så jag satte upp medaljen på väggen och tänkte: nu är jag precis lika bra som dom." Gulligt då, nästan sant nu, 20 år senare.

Matilda Boson och Isabelle Gulldén jublar med silverpokalen.

Matilda Boson och Isabelle Gulldén jublar med silverpokalen.

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

HERNING, SÖNDAG2010-12-19 21:49
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Silver kan aldrig bli guld, även om prestationen kan glänsa som vore det.

För glänste gjorde det verkligen om det här EM-silvret. Norge vann guldet välförtjänt. Svenskorna var heroiska, totalt slutkörda, men klarade det Danmark inte klarade i semifinalen, att dämpa förlusten till fem mål.

Svenskorna föll med flaggan, om inte i topp så i alla fall näst högst upp. Bjöd bra motstånd, men orkade inte. För många var för slitna och till slut var det Norge mot Isabelle Gulldén. Det höll förstås inte.

- Vi har ändå gjort något magiskt, sa förbundskaptenen Per Johansson.

Jag nickade.

- Vi ska vara stolta, sa liraren Isabelle Gulldén.

Jag nickade.

- De ledsna tårarna är slut, nu är det glädjetårar, sa målvakten Cecilia Grubbström.

Bra, tänkte jag.

Det är så det ska vara nu. Efter den omedelbara besvikelsen, den alla vinnare måste känna efter en förlust, ska alla positiva känslor fram.

Även om jag kan gilla det Linnea Torstenson visade i den mixade zonen, hur hennes ögon blixtrade av ilska, frustration och besvikelse, är det glädjen över den totala silverbragden som nu måste ta över.

För en bragd är det, en bragd väl värd bragdguldet om ett knappt år.

Det är sällan man ser en sådan utveckling som det svenska laget haft sedan EM började för två veckor sedan. En svensk parallell, en av de mest historiska, är fotbolls-VM 1994, då de blågula växte och växte och likt handbollstjejerna svarade för flera bragdinsatser på vägen fram till medaljmatcherna.

Ingen jämförelse i övrigt, mer än att sådan utveckling är nödvändig för att nå de riktigt stora framgångarna.

Matilda Boson sällar sig nu till skaran Linköpingsfostrade spelare med ädla mästerskapsmedaljer. Senast var det Magnus Andersson och Pierre Thorsson som 2000 tog EM-guld och OS-silver.

Nu fick vi ännu ett bevis på platskolan RP:s storhet.

Jag lämnar Herning och Danmark med mersmak, med törst efter nästa stora handbollsmästerskap, herrarnas VM i januari.

Då, kära östgötar, kommer ett stort mästerskap hem nära dig, till Sverige, Göteborg, Malmö och inte minst Norrköping och Linköping.

Om den festen blir ens i närheten av så fantastisk som denna har jag bara ett råd till er.

Köp biljetter nu!