krönika Direkt efter 0–0-matchen i Örebro stötte jag ihop med Khalid Neshati i dörren till den kombinerade café- och kanslibyggnaden på Karlslund arena. Sportchefen i Linköping City hade svarta ögon.

"Katastrof", sa han och försvann snabbt in på toaletten.

Om det var för att uträtta något trängande behov eller om det var för att han ville dra sig undan för att få vara i fred med de heta känslorna ska jag låta vara osagt, men det var inte så att det krävdes några högskolepoäng i psykologi för att se frustrationen.

Sticker du ut hakan och lovar stora saker blir smällen tung när det inte blir som du tänkt dig. Det är arton matcher kvar och en andraplats kan också räcka långt, men nu har hårdsatsande City långt till toppen och har satt sig själva i ett onödigt taskigt läge.

Inte en seger på sex matcher. Inte ett mål på fem raka halvlekar. Fyra poäng av arton möjliga.

Det förstår alla att det är för dåligt.

För det har naturligtvis ovannämnde Neshati ett ansvar med de spelare som han tagit till klubben precis på samma sätt som managern Melke Alan för tillfället inte får de resultat han borde få med den här truppen.

Men är det något som jag saknar så är det spelare på planen som brinner lika mycket som dem står utanför och drömmer om att ta City uppåt. Jag saknar det där sista av hunger och engagemang. Desperation. Att vinna till varje pris.

Bra spelare ger inte med automatik ett bra lag, men den starka starten visade vad för kapacitet som faktiskt finns. Nu, när det blåser emot, blir det också en mental prövning. Ännu mer för ett lag med så många importer från olika länder och fotbollskulturer. Då saknar jag någon på planen som visar vägen och verkligen leder laget. Vem ryter i när det slarvas och inte görs det enkla? Med reservation för att jag kan ha missat ytterligare någon, men mot Karlslund var Wellington Gigante lagkapten – och tidigare har Patrik Johansson (nu skadad), Levon Pachajyan och Alexander Fioretos burit bindeln.

Det må vara en bagatell, men säger något om att City inte bara famlar efter spelet utan också i sitt sökande efter ledare.