En vecka går så fort. Fem dagar går förstås ännu snabbare.
Fem dagar har vi varit ute i husbilen. Fem dagar som avslutades med att titta på hur orienterarna har det i östgötaskogen så här dagarna innan första start på måndag i Mjölbys mastodonttävling. Därför åkte vi till Boxholm och tränade precis så som många av deltagarna i O-ringen gjorde.
Men innan det for vi över östgötaslätten och raskade över isen, nej överraskade Räven.
Han fyllde 50 i går, Mikael "Räven" Eriksson på Drottning Ommas väg i Hästholmen.
Vi hälsades med glada skall, inte av Räven, utan av hans, eller hustrun Lisas tre vackra golden retriever, Oskar, Ramse, och den vita Casper. Ramse är Oskars son.
Vi verkade vara först att gratulera.
- Njae, inte riktigt, svärmor och svärfar var här tio över tolv i natt, sa Mickel räv.
Av dem fick han presenten han önskade sig när han fyllde 40. En flaggstång. När han fyllde 40 fick han en resa till Lanzarote av dem.
Den här gången reser han ingenstans utan stannar i sin lya.
Det gjorde inte vi. Vi for till Mjölby och O-ringen i stället och hämtade en träningskarta. Sådana får orienterarna köpa på O-ringenkansliet som huserar inne i Sörby rundloge. Vi fick en, och kände oss därför inte skyldiga att springa utan tittade bara på de andra när vi väl kom fram till Österskogen i Boxholm. Men vi tänkte promenera till några lättfunna skärmar och fann en direkt. Rakt på bara. Den andra likaså. Den tredje hittade vi inte.
- Ska du verkligen springa O-ringen? undrade fotograf Tord.
Mm. För en klubb som passande nog heter Vilse, sa jag. OK Vilse 87.
Sedan hittade vi.
Blåbär. Underbart goda.
En blå napp hittade vi också, vilket tyder på att orienteringen går väldigt långt ner i åldrarna.
Schweizare såg vi också, och några försökte vi prata med. En sprang vi ifatt när hon försiktigt kom tassande bland resliga tallar.
- Det är första gången jag är i Sverige, sa Kate Stockli från Zürich på väg mellan tallarna. Hon sa sig se fram emot en vecka i Mjölby.
Det gör en trio från Herzogenbuchsee utanför Bern också.
- Jag har varit med i fem O-ringen tidigare, men jag har aldrig varit i Östergötland, sa pappa Res Gygax. Mamma heter Corinne och med på äventyret i Sverige är även 12-årige sonen Sebastian.
- Däremot är inte vår dotter Katja, hon är 15, med. Hon är på träningsläger i Rumänien, berättade Res.
På träningsläger kan man väl nästan säga att även Bill och Margareta Schölin från Tockarps IK i Örkelljunga var i går. De tränade tillsammans i Österskogen. Margareta sprang före Bill. Gång efter gång sprang de förbi oss, fast det var bara för att vi bad dem, för bildens skull.
Kate var en, Maggan och Bill två, och tre var Ronnie Dahlgren, Anna Dahlgren-Rosén, och Carin Rosén. I bredd kom de springandes på en skogsväg, men eftersom det bara var träning så hade de tid att stanna en stund.
- Carin och jag springer för Gustavsberg medan Anna springer för Järla IF, sa Ronnie.
Sedan åt en i husbilsteamet blåbär igen. Den andre fotade.
Solen sken. Det var varmt i skogen. Vi längtade efter glass.
Det hade passande nog Britta Norén och Albin Eriksson, två av alla de ungdomar från Boxholms OK som denna träningsdag ställde upp och var funktionärer på grusplanen vid Stenbockskolan. Albin gav oss även en broschyr om naturpasset. Den ska vi läsa. (Någon gång).
Tords glass hette Vivana. Min var en chocostick. Särskilt tjock kände jag mig inte, men vi stack ändå därifrån.
Fast först frågade vi Res Gygax som kom tillbaka från skogen lite blöt om fötterna, om han var nöjd med tiden han varit ute i skogen.
Han tittade på klockan, och sa:
- Nae, montag.
Just det.
På måndag börjar det. O-ringen.