Fredrik Olausson är van vid långa hockeysäsonger, men i våras tog allt slut redan i början på mars. Så vill han absolut inte ha det igen.
-- En liknande säsong är inte acceptabelt för någon, säger HV 71:s backveteran inför elitseriepremiären.
För en spelare som vann Stanley Cup 2002, spelade final i samma turnering 2003 och vann SM-guld 2004 måste våren 2005 ha känts väldigt konstig.
En tiondeplats efter 50 spelade omgångar betydde varken kval eller slutspel och när det roliga skulle börja var det färdigspelat för Fredrik Olausson och alla de andra i tänkta topplaget HV 71.
-- En konstig känsla. Vi drog i gång försäsongsträningen i mitten på mars när slutspelet höll på som bäst. Jag kommer ihåg att det var några svinkalla dagar när vi skulle ut och springa. Det kändes väl . . . sådär, säger Fredrik Olausson och skrattar åt minnet.
Varför floppade ni?
-- Jaa, du . . . jag vet inte hur många gånger jag fått den där frågan. Det var en kombination av en hel massa saker, många har analyserat det och vi inom laget har självklart också pratat om det. Men i slutändan så hamnar man där man förtjänar. Vi var inte bättre än tia, helt enkelt.
I flera matcher kändes det håglöst och svängigt. Håller du med?
-- Ja, absolut. I början på säsongen spelade vi rätt så bra vissa matcher, men i takt med att vi ändå förlorade så naggades självförtroendet i kanten. Då blev det förvirrat och vi försökte kanske lite för mycket att göra rätt. Då blir det bara ännu mer fel, säger Fredrik Olausson.
Många ifrågasatte varför ni inte knöt till er NHL-spelare på ett tidigt stadium.
-- Jo, fast jag hade inga problem med beslutet som togs att vi skulle satsa på den egna truppen. Den borde räckt för att komma till slutspel ändå.
Har ni ändrat försäsongen jämfört med i fjol?
-- Nej, vi har kört ungefär likadant, kanske att hela laget har samlats lite oftare nu.
Det har hänt en hel del i HV. Många har försvunnit och nya spelare har tillkommit.
-- Ja, flera goda vänner har dragit vidare, men vi har samtidigt fått spännande spelare hit. En sån som Mika Hannula har sett riktigt bra ut i träningsmatcherna, och Erik Andersson från Troja ser intressant ut.
Hur känner du dig? Fortfarande lika motiverad vid 38 års ålder?
-- Skulle jag känna mig omotiverad skulle jag aldrig spela, jag klarar inte av att göra saker halvhjärtat. Och faktum är att kroppen också känns bättre än på länge, jag är väldigt vältränad och har inga problem med den fysiska biten. Men det är ingen hemlighet att ju äldre man blir, desto mer måste man arbeta med kroppen för att den ska komma i form. Jag har haft tur genom åren, viktiga delar som ryggen och knäna att hållit bra.
Målsättningen i laget?
-- Vi ska vara med där uppe i toppen. Jag vet inte tillräckligt mycket om alla lag, men att Frölunda, Färjestad, vi och Linköpings finns med högt upp i serien tror jag.