– Det var en stol som fick sig en rejäl omgång, säger han och ler åt minnet.
13 januari. Match hemma mot Sirius. Bra spel och stabil ledning efter två perioder.
Men sen hände något.
– Jag vet inte vad det var. Det kändes kanon, både för min egen del och för laget, de två första perioderna men sen tappade vi allt. Vi gjorde rejäla misstag allihop och jag själv släppte in ett uselt skott till 5–3 som fick Sirius att komma in i matchen igen.
Sirius kvitterade till 5–5 med bara åtta sekunder kvar och tog också extrapoängen i förlängningen.
När slutsignalen ljöd lämnade ”Bea” planen direkt med mörk blick.
– Jag var riktigt irriterad på mig själv och tappade kanske humöret lite grann. Men jag gjorde en dålig insats och då drabbade det hela laget.
Efter det har Robin Laakso stått varje match och gjort det bra. Därför blir det bara träningar för ”Bea” just nu.
– När man som jag varit med så pass länge ska det inte ha så stor betydelse att man inte spelar matcher. Och nu, efter att vi fått in några nya spelare, så har det blivit mycket bättre kvalité på träningarna.
– Men självklart är det en sak att träna, en annan sak när det blir allvar i matcherna.
Samtidigt har han själv känt sig lite ur form och tog upp det med tränaren Johan Astbrant inför senaste matchen, mot Pixbo.
– Klart jag är spelsugen, men samtidigt har jag inte känt att jag ”är i zonen”. Så jag tog upp det, så ärlig och öppen tycker jag man måste vara på den här nivån, framförallt i ett så viktigt läge som vi är just nu.
– Det är ju faktiskt alltid laget före jaget, så ser i alla fall jag det.
Vem som står mot AIK på tisdagskvällen var inte klart i går kväll.
– Vi får ett sms när Astbrant bestämt sig. Blir det inte jag så är det bara att gilla läget, då stöttar jag Laakso fullt ut.
Och att matchen är viktig är det ingen tvekan om. Vid seger är slutspelsplatsen säkrad. Vid förlust blir det ett jäkla race på slutet, mot just AIK men där även Karlstad kan blanda sig i med två matcher kvar.
När det gäller möten med AIK på bortaplan så handlar alltid mycket om snacket om Solnahallen.
– Det är egentligen en hemsk innebandyupplevelse att komma dit. Det är väl bara de och Granlo som har det gamla parkettgolvet och det skapar ett helt annat spel. Bollen studsar mer och allt går fortare.
– Det som är positivt för oss som målvakter är att det går lättare att glida i sidled. Och för mig som börjar bli lite till åren är det perfekt, säger han och skrattar.