– Bara att bocka och buga för den resa som gjorts. Jag är så avundsjuk att jag nästan smäller av, säger Urban Nilsson.
Det är svårt att inte kalla honom för ”Mr Innebandy” i stan. 16 september 1985 var han med och bildade IBK Succé, som blev den första innebandyföreningen i Linköping. Nu harvar Succé i lägsta distriktsserien, medan Linköping IBK i eftermiddag spelar SM-final inför fullsatta läktare i Globen.
Tiderna förändras och innebandyn med den.
– Det är fantastiskt när man tänker tillbaka på vad som hänt och hur vi hade det i början. Det är som en annan verklighet. Två olika världar. Jag tror inte att Astbant (Johan, Libktränaren) behöver börja dagarna med att frakta sarg runt hela stan, säger Urban Nilsson.
Han skrattar.
– Det är bara positivt när man ser hur Libk har lyckats. Det som händer i Globen blir det största som någonsin hänt innebandyn här i stan. Skulle det bli guld skriver man definitivt in sig i historieböckerna.
Profilen, som förutom tränar- och ledarjobbet i Succé också varit verksam i bland annat Norge och som förbundskapten för Lettland, minns tydligt hur det en gång började.
– Innebandy hade jag spelat på Skäggetorpsgården sedan i börjat av 70-talet. Sen var vi ett kompisgäng som hade en tid i C-hallen nere i källaren i Sporthallen och som tyckte att det skulle vara kul med matcher mot andra lag också.
Sagt och gjort.
Så föddes Succé 1985 och egentligen från då till för femton år sedan var den lilla föreningen dominerande i östgötsk innebandy med spel i högsta serien både på herr- och damsidan.
Men det var en tuff start med en tydlig misstro mot den nya sporten.
Urban Nilsson säger:
– I början fick vi spela våra hemmamatcher på bortaplan runt om i länet. Vi hade ingen hall i Linköping att vara i. Efter något eller några år hamnade vi i Ånestadshallen. Sedan blev det också Vasahallen och Lambohovshallen innan vi till slut hamnade i Sporthallen.
Det tog tid, har jag förstått.
– Ja, vi fick kämpa länge. Jag vet inte hur många gånger vi fick höra att vi skulle förstöra golvet. Det skulle bli alldeles för mycket märken.
Till slut togs steget in i den klassiska arenan. Första matchen var mot Sjöstad.
– Vi fick stryk med 3–1, säger Urban Nilsson.
1999 spelade Succé och KFUM Linköping i samma allsvenska serie – och KFUM tog steget upp. Där och då blev det ombytta roller och av KFUM blev sedermera Linköping IBK som i eftermiddag ska gräva guld i huvudstaden.
– Man kan väl säga att alla har gått ikapp och förbi oss, säger Nilsson med ett leende.
Innebandyn är relativt ung som idrott i Sverige och han tvekar inte när han ska utse den enskilt största händelsen för sportens utveckling.
– VM-finalen mellan Sverige och Finland i Globen 1996. Över 15 000 åskådare. Det var det stora publika genombrottet. Jag såg många som satt och grät av lycka. Jag grät inte, men var lika glad för det.
Efter många år utan ledaruppdrag överväger han förresten själv att göra comeback.
– Tv-filmen om Tord Grip fick mig att tänka till. 77 år gammal sprang han omkring med en massa fotbollsspelare på en leråker i Kosovo. Varför ska jag då sittai en etta i Skäggetorp och känna mig som en föredetting?