Vi träffas över en lunch i Saab Arena. Och det tar inte lång tid att förstå att innebandy just nu är hela livet för Andreas.
– En vanlig dag för mig är att jag går upp vid klockan 6, slår på en matchfilm, käkar frukost vid datorn, sticker till skolan och har innebandylektioner, käkar lunch vid en matchfilm eller har något möte, kollar fler filmer och förbereder mig för kvällens träning. När jag kommer hem kan det bli en match till innan jag somnar vid 23.
Det blir aldrig för mycket innebandy?
– Jo, det finns perioder när jag måste vila nästan varje ledig sekund i en vecka för att komma upp på banan igen.
Andreas Harnesk är ny tränare i Libk från den här säsongen. Han inledde sin karriär som tränare i Bålsta, efter att själv blivit skadad, och gjorde succé under förra säsongen då han tog IKSU till SM-guld efter bara en matchförlust på hela säsongen.
Libk är det första herrlag på elitnivå du tränar. Tvekade du aldrig?
– Inte innebandymässigt, där känner jag att jag har tillräcklig kunskap efter att ha sett många matcher. Det var mer det andra runt omkring, hur man ska agera i en sån grupp. Det jag har märkt är att man kan vara extremt mycket hårdare mot killar.
Du är utbildad beteendevetare, var det för en civil karriär eller för att bli en bättre tränare?
– Från början var tanken det civila. När jag påbörjade utbildningen spelade jag fortfarande innebandy själv. Sen är det självklart så att just den delen av tränarrollen, att få en grupp att fungera på bästa sätt, bygger mycket på det jag lärde mig där. Och i en del andra utbildningar jag gått.
Vad skulle du jobba som om du inte var innebandytränare?
– Jag har tänkt på det ibland. När man nån gång får familj så vill jag nog göra något annat, då går det inte att jobba 16 timmar per dygn med innebandy. Men jag kan bara komma på tävlingsaktiga grejer att syssla med, att vara instruktör i ”Biggest Loser” skulle jag exempelvis tycka var skitroligt.
Två år i rad fick Andreas Harnesk pris som årets tränare i innebandy, senast i våras, och bland motiveringarna står det ”förmåga att skapa god sammanhållning”. Men han inte vill ta åt sig äran helt och hållet själv.
– Sånt löser man inte själv, det är gruppen som fixar det medan jag som ledare bara försöker vägleda lite. Men folk säger att vi har bättre sammanhållning än nånsin i Linköping nu och det är fantastiskt kul om det stämmer.
– Jag tror jättemycket på att om man blir glad av andras framgång och ser det som sin egen framgång istället för att bli avundsjuk, då har man kommit långt i ett lag. Det blir en extrem boost när man märker att alla blir lyckliga när någon gör något bra.
Är det svårt att komma dit?
– Det beror väl på hur djupt rotat saker och ting sitter. Här i Libk var vi en ganska ny grupp och det blev ganska lättarbetat. Spelarna har fått vara väldigt delaktiga, vi har haft många gruppdiskussioner där jag och Astbrant (Johan, managern) satt upp spelreglerna. Förändringsprocesser är alltid en utmaning men jag tycker gruppen känts fantastiskt bra.
Brinnande engagemang är en beskrivning av dig. Stämmer den?
– Ja, det skulle jag säga. Jag gillar när människor mår bra runt omkring mig. Det gör mig otroligt glad när folk omkring mig lyckas och når sina mål. Vi fick med åtta spelare i landslaget under mina år med IKSU och jag skulle bli väldigt glad om vi kan lyckas få med några även från Linköping.
Du ger mycket beröm till dina spelare under match. Är det viktigt?
– Dels är det min stil. Men samtidigt finns det massa forskning som stöder att det ger ett bättre resultat. Först kallades det 3-1 metoden, tre positiva saker och en utvecklingsbar. Och det positivt ska vara specifikt, inte bara luddigt som "bra jobbat". Nu är det ännu mer utvecklat och till exempel Frölunda Hockey jobbar efter 7-1 metoden. Jag försöker se det som görs bra och trycka på det.
Det tuffa målet ni satt upp, att bli bäst genom alla tider, hur ska ni nå dit?
– Först måste vi ta fram hur vi kan utvecklas bäst genom alla tider och fokusera på det. Inte bara fokusera på att vinna matcher, också på att utvecklas bättre än alla andra nånsin. Jag fascineras över Nya Zeelands herrlandslag i rugby, de är det enda landslag som har plusstatistik mot samtliga lag de mött. Deras inställning är att de hela tiden ska komma fram till punkter som kan göra dem ännu bättre.
Nu är det snart premiär. Var skulle du säga att ni står just nu?
– Jag tycker att det första testet för oss var Mullsjö i söndags och det blev ju bra. Nästa härliga test är Växjö i helgen, där vi riktigt får mäta oss.