Det är höst i luften när Jonathan Hallin kommer susande på en elsparkcykel.
– Jobbmötet drog ut på tiden, jag var rädd att bli sen. Normalt sett så går jag hemifrån till sporthallen, säger han ursäktande.
26-åringen ler och rättar till kepsen. Vardagen funkar bra och han kan jobba heltid som produktionsledare på ett byggföretag i stan. Det är livet med innebandyn som inte varit sig likt sedan januari i år.
Det var då han drabbades av covid.
– Jag var smittad även i januari 2021, men då blev det inget långvarigt. Det var egentligen samma känsla nu, jag kände inte av sjukdomen när jag testade positivt, berättar Jonathan Hallin.
Det blev starten på en tuff resa som ännu inte har något slut. Nio månader senare sitter han fortfarande som ett frågetecken – trots otaliga läkarbesök och tester.
– Jag önskar att jag hade något att förhålla mig till. En tidsram att jobba mot, när allt är över. Just nu känns det väldigt oklart.
Efter det positiva covidtestet i vintras var han hemma en vecka och drog igång träningen efter det. Det gick tungt, men han åkte ändå med till Falun och spelade match i början på februari.
Det var inget bra beslut.
– Jag orkade ingenting och klev av efter fyra byten. Jag fick inte luft och det blev nästan lite panikkänsla. Det kändes som jag skulle svimma, minns Jonathan Hallin den otäcka upplevelsen.
Sedan dess har han brottats med sjukdomen som förutom dåligt flås även fört med sig en envis hosta nattetid som gör att han ofta sover dåligt.
Rösten är också förändrad.
– Jag har varit hes i ett halvår. Det släpper liksom aldrig.
Läkarna var först inne på om det kunde vara astma, men den medicinen hjälpte inte alls. I början på mars fick han ont i bröstet, ett konstant tryck blandat med att det ibland högg till. Det visade sig vara lunginflammation.
– Då var säsongen förstörd.
Berodde lunginflammationen på covidsmittan?
– Det vet man inte.
När försäsongen drog igång sent i våras började han träna igen. Extra hårt för att komma ifatt, fyra månaders frånvaro skojar man inte bort på elitnivå.
I början kändes det okej, men han blev hastigt sämre.
– Från en dag till en annan kände jag bara "det här går inte".
Nu är Jonathan Hallin tillbaka på ruta ett. SSL-säsongen har dragit igång, men Mjölbykillen får inte vara med. Han åker ner till sporthallen och tittar på nästan varenda träning för att få "det klassiska omklädningsrumstugget".
– Och för att försöka fortsätta vara en del av laget.
Är det inte jobbigt rent mentalt att bara titta på?
– Nej. Men jag blir jäkligt spelsugen. När det är paus brukar jag ta en klubba och boll och bara lattja lite.
Hur mår du?
– Psykiskt menar du? Det är bra. Det är klart att jag var jävligt uppgiven efter baksmällan på försäsongen. Ska man skita i det här? Lite dom tankarna hade man. Nu har det gått lite tid och man tänker att någon gång måste det väl bli bra?
Oavsett när eller om Jonathan Hallin är tillbaka på innebandyplanen är vägen lång till spel på högsta nivå igen.
– Det är nio månaders frånvaro och det blir ännu längre. Det är inte bara att ta på sig skorna och gå in på planen.
Känner du någon stress?
– Fram till i somras tänkte jag att jag hela tiden måste träna för att vara redo för säsongen. Men tränarna har sagt att jag inte ska fundera så mycket på det. Jag har försökt släppa det.