– Det är band som har bildats. Jag har mina kompisar här, och vi är många som varit med länge, säger han på frågan vad det är som gör att han är så engagerad, år efter år på en utsatt post.
Libks herrtränare i SSL, Johan Astbrant, har varit med i snart ett decennium i klubben. Nästan lika länge som klubben varit i högsta serien. Alla säsonger har han haft Johan Fredriksson som "chef".
Astbrant beskriver:
– Många järn i elden. En stöttepelare som nästan är föreningen. Han har styrt det till där det är i dag, både när det gäller topp och bredd. Han var ju med och grundade föreningen, säger tränaren om Fredriksson.
Johan Fredriksson är med när det värvas spelare, han bygger laget långsiktigt, för att vara framgångsrikt på slutspelsnivå, och han är frontfigur för Libks elitverksamhet när det i vinter varit bråk med förbundet om tv-rättigheter.
Men egentligen är Fredriksson en breddkille. Det började i alla fall så.
Han hade bara spelat på korpnivå och var ingen större idrottare över huvud taget när han hamnade på ett föräldramöte för sonen Andreas innebandylag.
– Det fanns ingen ledare till laget så jag fick räcka upp handen, säger han och ler åt minnet.
Det är 20 år sedan nu som Johan blev tränare i KFUM och på den vägen är det. Han har aldrig varit ifrån Linköpingsinnebandyn sedan dess.
– Jag har alltid haft duktiga människor runt omkring mig som jag lärt mig av.
Kanske fick han passion för innebandyn genom att grabbarna han fick träna var så ambitiösa och bra. Gänget i åldern födda 1989-1991 vann sex raka DM-guld på ungdomssidan och bildade efter många år tillsammans stommen i det Libk ungdom som spelade i ettan. En av ungdomarna var Anton Karlsson, den nu skadade backklippan i A-laget.
Johan Fredriksson var med och jobbade utan A-lag någon säsong i KFUM, insåg ett A-lags värde och tog in ett division 2-lag som hette Lejonstaden under paraplyet.
Sedan var han med och lyckades med något så ovanligt som en lyckad sammanslagning. Ett plus ett brukar bli ett när två klubbar ska gå ihop, men med KFUM och Vidingsjö blev det succé.
– Ett plus ett blev tre där. Vi var två jämnstora klubbar på 500-600 medlemmar var som lade ned mycket energi på kampen mot varandra. I stället kunde vi göra gemensam sak och fokusera rätt. Vi hittade varandra fort, berättar Johan Fredriksson.
Sammanslagningen är det som i dag blivit Linköping innebandy, en jätteklubb med 60 lag och spelat i högsta serien med damlaget och varit i två SM-finaler med herrlaget.
– Bredden är en förutsättning för eliten, men de båda måste leva i symbios, menar Johan Fredriksson som inte vill sätta något finalkrav på Astbrants lag inför ett SM-slutspel i vår.
– Om det blir slutspel får målsättningen bli att göra bra prestationer där så får man se hur långt det räcker. Man måste ha respekt för att det finns andra bra lag också, säger sportchefen.