I den stora idrottsstaden Linköping har LHC vunnit SHL-premiären mot Timrå och LFC följt upp det med en stark vändning mot Rosengård i damallsvenskan.
Toppidrotten blomstrar och går före i utvecklingen. Det vill också Libk göra, mastodontklubben står inför ytterligare en premiär i svenska innebandyligan.
Det handlar för herrlaget om Växjö borta på onsdagen och Jönköping i hemmapremiär i Linköpings sporthall på söndag.
Libk vill utvecklas och hitta på nytt, både på och utanför innebandygolvet.
– Vi vill spela framtidens innebandy. Mer fart och mer spring. Inriktningen är att vi vill framåt. Vi får offra lite bakåt, men vinner hellre med 9–5 än 5–2, säger tränaren Johan Astbrant.
Linköping kallas ibland för Sveriges största småstad och Libk är som ett karbonpapper på det. Massor av lag, både elit och bredd, men det är en förening som försöker värna litenheten och närheten.
– Vi agerar som en liten förening i en stor. Föreningen är växande och vi har i år gjort förändringar i styrelsen, anställt marknadsansvarig och ungdomskonsulent och vi har Blåklinten i verksamheten. Vi jobbar med alla delar, elit ger bredd och bredd ger elit. Allting hänger ihop, säger Johan Astbrant.
När Linköpings styrka som idrottsstad kommer på tal och det bes om analys av det kan inte Johan Astbrant dölja att han tycker att stan är bra, trots det som kommunen gör. Han tycker inte att kommunen satsar tillräckligt. Då handlar det om anläggningar, hallar och arena. Ungdomar ska inte behöva skjutsas en mil till träning och Libk behöver en modernare arena att utveckla eliten i.
– Det som saknas är ekonomi och då behöver vi öka lönebudgeten för spelare. Vi behöver också ha en arena som inbjuder till bättre företagsarrangemang, säger tränaren.
Astbrant hoppas förstås som alla lag öka publiken på matcherna. Han drömmer om att det ska bli slutspelskänsla på inramningen även i grundserien.
Själv är han uppvuxen på en känd publikort, Vimmerby, där det är bra åskådarsiffror på såväl fotboll, ishockey som innebandy.
– Det går lite i vågor mellan lagen där, men alla känner alla och man drar med varandra på matcherna, säger Vimmerbysonen.
Från början var Astbrant en talang i både fotboll, innebandy och ishockey. Hockeyn föll bort först, och sedan valde han innebandyn för att det var mer action. Mer tekniskt, mer intensivt och närmare till mål.
– För mycket dötid i fotboll, tycker han.
Astbrant säger att Libk ville ha honom i tio år, men att det dröjde några år innan han tackade ja. Färden gick från Vimmerby till Helsingborg, lindansarlag i ligan, och sedan tillbaka till Vimmerby igen.
I Helsingborg kom han på att han skulle bli tränare när han länge var landslagsaktuell som spelare, utan att få chansen.
I Helsingborg bildade han för övrigt kedja en säsong med kände fotbollsikonen Henrik Larsson.
– Det var ju en PR-grej att Henke togs in. Han hade fysiken och spelintelligensen, men hade tappat teknik och skott. Men när han var med bestämde han sig och visade vinnarskalle. Jag tycker han förtjänade speltiden, även om han från början togs in för att han var Henke, minns Astbrant.
Ett första tränaruppdrag "Asta" i Vimmerby, som sladdade i serierna, men han ville snart tillbaka till den högre nivån. Därför tog han steget norrut till Linköping.
– Det blev inte som jag tänkt mig med polarna. Jag ville spela mot de bästa. När man kommit upp en gång vill man vara kvar, säger han.
Astbrant gjorde fyra år som spelare i Libk, med flera kvartsfinaler på meritkontot. Sedan stoppade diskbråck den aktiva karriären. Det förde in honom på tränarrollen i Libk när Anwar Samuelsson mitt under en säsong inte fick ihop livspusslet och slutade.
Nu har Johan Astbrant coachat Libk i fyra säsonger från start, bland annat i två SM-finaler. Han har gjort sig känd som en känslosam tränare som ofta lever ut på olika sätt.
– I började handlade det om resultat och man var stressad och pressad. Man vill vinna och då blir det mycket temperament. Men jag är ingen hejarklacksledare som bara står och skriker. Jag vill vara en utvecklare, säger han.
Libk har gjort en bra försäsong i år, idel segrar förutom en inofficiell straffläggningsförlust mot Westend under resan till Finland.
Johan Astbrant nämner Max Wahlgren och Simon Palmén som två klassnyförvärv, men framhåller ändå tjecken Matej Jendrisak som lagets nyckelspelare. Jendrisak går före och visar vägen.
– Ett proffs som aldrig lämnar något åt slumpen, säger tränaren.
Ungdomarna från egna led är också viktiga. Förra säsongen kom Felix Lanvers genombrott, och nu spår Astbrant en fin säsong för backen Filip Samuelsson som varit bra i träningsmatcherna.
– Storvreta och Falun är favoriter med sina landslagsspelare, men vi, Mullsjö och Växjö har lika bra spelare, bara inte lika kända. Vi kan utmana, säger Johan Astbrant inför premiären.