Ibland är en förlust rätt så enkel att förklara.
Som Linköpings 3–10 borta mot Pixbo.
Pixbo var helt enkelt bättre.
Då och då är det inte svårare än så.
Det behövs inga bortförklaringar. Inga om och men.
När det ena laget är en klass bättre så vinner man över 60 minuter.
I trista Wallenstamhallen i Mölnlycke var det precis så.
3–0 till hemmalaget efter den första perioden var i underkant. Det kunde faktiskt varit mer.
Trots att Pixbo bara sköt sex skott.
Och när Libk i mellanperioden ändå gav sig själva chansen att komma ifatt efter att snyggt gjort 1–3 och 2–3, ja då strulade man bort det med egna dåliga beslut.
Man får inte ta en utvisning i hörnet på offensiv planhalva som Jonathan Peglér gjorde, eller snacka ut sig efter att ha fått ett frislag emot sig bakom eget mål som landslagsmannen Tobias Gustavsson gjorde strax därefter.
Det håller givetvis inte.
Då small det flera gånger om och Pixbo avgjorde matchen där och då.
Det håller heller inte att målvakten Robin Laakso hade en dålig dag på jobbet. Ska man kunna vinna mot Pixbo på bortaplan krävs det att han lagets målvakt står på huvudet och tar fler skott än han egentligen borde.
Så var inte fallet den här matchen.
Förresten funderar jag på om det inte är läge för Johan Astbrant, tränaren, att göra ett lite ”crazy” drag för att röra om lite i laget.
Backsidan är Sveriges bästa, det tvivlar ingen på. Fyra av fem spelar/har spelat i landslaget. Men är den starka backsidan för bra för sitt eget bästa?
Risken finns att backarna får för lite speltid, att för stor kompetens för lagets bästa blir sittande på bänken. Min idé går ut på att spela på fyra backar istället och sen göra om Martin Hovlund till forward. Kanske till och med center.
Han inledde sin karriär som forward i Solfjäderstaden och jag tror att han skulle göra mycket nytta där.
Inte minst skulle han spetsa till konkurrensen.
Och det kan behövas.