Här tar innebandykarriären slut för landslagsmeriterade Leo Torell Hagström i Libk.
Hur mår du?
– Ja du. Hur fan mår jag? Det är upp och ner men det är verkligen inte bra än. Den här hjärnskakningen är nog den värsta jag varit med om. Jag har försökt vara på jobbet nu i tre veckor men vissa dagar är det bara att gå hem, säger Leo Torell Hagström över en rast i centrala Linköping.
Det är drygt tre veckor sedan säsongen – och sedermera karriären – tog slut för den landslagsmeriterade Libk-målvakten. Efter ett Växjö-knä i huvudet.
– Jag minns inte mer än att Egelstig (Marcus, Libks fysioterapeut) och Kevin (Söderling, Libk-spelare och läkare) konstaterade att det var hjärnskakning när jag låg där på marken. Det måste varit en bra fart ifrån han i Växjö, säger Leo med ett snett leende.
Den här onsdagseftermiddagen är en bra dag.
Leo har inte gått hem från jobbet för att lägga sig i ett mörkt rum.
– Det är svårt att förklara hur man mår för någon som aldrig haft en hjärnskakning men det är som att fokuset försvinner och att allting blir suddigt. Det är jätteobehagligt. Som jag läst på så är det hjärnan som säger åt en att man måste vila. Och då ska man göra det.
– Jag har försökt träna efter smällen...
Hur har det gått?
– Åt helvete. Skämt åsido, men jag var ute och sprang en vecka efter smällen, men några kilometer in i rundan så började det bulta i huvudet. Då var det bara att gå hem och lägga sig, säger Torell Hagström.
Leo Torell Hagström var ett tag sedd som en av Sveriges absolut bästa innebandymålvakter.
Leo blickar ut över domkyrkoparken i Linköping. Linköpingslivet rullar på. Någon cyklar förbi och pratar i telefon. En annan jäktar till ett affärsmöte.
Har du tänkt något över vad alla hjärnskakningar kan göra på sikt?
Leo pausar en stund.
– Ja nu efter den fjärde har jag ju gjort det.
Och?
– Läkaren sa att får jag en till så kan det vara kört. Då kan det bli kroniska skador på hjärnan och man kan få problem med personlighetsförändringar, depression och till och med suicidala tankar. När man hör det så är det klart att jag ska lägga av.
Tanken var förvisso att efter den här säsongen lämna Linköping för Stockholm och ett nytt jobb som civilekonom. Men innebandykarriären skulle fortsätta.
– Jag hoppades väl hitta ett lag i Stockholm på något sätt men det får vi skippa. Nu blir det inga kontaktsporter på ett par år. Och ändrar de inte reglerna så kommer jag inte tillbaka. Jag kan ju bli förtidsdement.
Trots hjärnskakningen var Leo reservmålvakt i Libks sjunde kvartsfinal. "Vi hade ingen annan men jag mådde så illa där. Det var inte ens nära att jag skulle komma in. Det hade någon annan fått göra", säger Leo Torell Hagström som nu avslutat innebandykarriären.
Regelverket idag ger, enligt Leo, alldeles för lite skydd åt målvakterna.
– Vi målvakter får inget försvar överhuvudtaget. Det är en sådan outvecklad sport i sådana här aspekter. Ingen har tänkt på hur en innebandymålvakt agerar. Visst, är jag ute och saxar får jag skylla mig själv men mina hjärnskakningar har kommit när jag varit i målområdet. Då om någon springer över mig ska det väl minst vara matchstraff, säger Leo med en suck.
Vad ska innebandyförbundet göra?
– Sätta tydligare straff på att springa över en målvakt. Nu är det max ett frislag eller en tvåa. Då kommer folk fortsätta att springa in i oss.
Hypotetisk fråga. Du får ett barn i framtiden som vill vara målvakt. Säger du ja?
– Jag hade nog varit okej med det. Ska jag vara rent ärlig så har jag haft ytterst mycket otur. Men visst. De måste ändra reglerna för att folk ska vilja vara målvakter.
Utöver hjärnskakningarna så har Leo också dragits med en segdragen höftskada. Något som krävt operation men inte blivit riktigt bra för att klara innebandyns krav på snabba förflyttningar.
– Höften är genetiskt. Det går inte att göra något åt. Tyvärr insåg jag väl först vid 23 års ålder att målvakt kanske inte var min grej, säger Leo med ett snett leende.
Med alla skador. Var det värt det?
– Ja. Absolut. Jag har fått så mycket av den här sporten och träffat så många människor. Det är väl det som är den sanna skatten med den här idrotten: alla människor jag träffat, säger Leo Torell Hagström.
Civilekonom. Inte innebandymålvakt. Längre.
FÖRBUNDETS SVAR
Mattias Linell, domaransvarig på det svenska innebandyförbundet.
Hur ser ni på att det i dagsläget är så att målvakter i innebandy är relativt oskyddade?
"Att anfallare går rakt mot mål i högre fart och med större kraft, utan att visa hänsyn för att där sitter en målvakt har blivit allt vanligare, vilket tyvärr leder till skador. Det här är självklart inte bra och en situation som vi anser måste förbättras. Målvakterna är särskilt utsatta eftersom de står på knä och inte heller har samma möjlighet att undvika en fysisk kontakt som en utespelare".
Finns det en diskussion att ändra reglerna framöver för att skydda målvakterna mer?
"Svenska innebandyförbundet styr inte ensamt över regelboken, utan den är internationell och uppdateras normalt vart fjärde år. Nästa regelbok börjar gälla från den 1:a juli 2026 och Sverige har i den processen föreslagit ett att antal regelförändringar för att skydda målvakterna på ett bättre sätt. Vi har bland annat föreslagit att en utespelare måste försöka undvika en kollision med målvakten. Sverige drev vidare på för att dessa regler skulle införas redan inför den pågående säsongen då vi ansåg att det var viktigt att få till en snabb förändring. Tyvärr antogs in det snabbare införandet av internationella innebandyförbundet."