Libk förlorade inte mot Jönköping.
Man krossades av Jönköping.
Det var en utskåpning av sällan skådat slag, i precis fel läge. I alla fall de två första perioderna.
Tränaren Andreas Harnesk tog lång tid på sig efter matchen. Sen suckade han och sa:
– Vi har haft usla förutsättningar den här veckan med entimmesträningar på hala golv, vilket gör att vi ligger väldigt mycket efter alla lag när det gäller träning. Det gör mig förbannad. Men jag har hört av styrelsen att vi nu kommer få bättre tider framöver. Då kan vi lägga mer tid på detaljer som vi behöver utveckla.
Han fortsatte:
– Sen syns det så jäkla tydligt på tjejerna vad som är problemet. Så fort vi släpper in ett mål så blir det så mentalt tungt. Vi klarar inte av att glömma det och köra vidare.
Det var annars ett laddat Libk som kom till start. Inledningen var sevärd i högt tempo, men när målen uteblev för Libk, trots läge via straff (miss av Anna Wiman) och power play, så fick hemmalaget utdelning tre gånger om.
Det lilla hopp som fanns hos Libk släcktes redan 24 sekunder in i andra perioden, när JIK satte 4–0.
Efter det var det egentligen bara en fråga om hur stor utskåpningen skulle bli.
– Vi gör för lätta misstag i vårt försvar, vi tappar boll på alldeles fel ställen, av spelare som ska vara våra ledande spelare, och då blir det tufft, säger Harnesk.
– Det är sån extrem press på spelarna mentalt just nu och det märks väldigt tydligt.
Och pressen blir inte mindre nu, när det är färre och färre matcher kvar?
– Så är det ju. För min del handlar det nu om att hitta effektiva lösningar som ger resultat snabbt, inte lösningar som är bra på sikt, för den tiden har vi inte. Tjejerna har lärt sig mycket de senaste veckorna, men man ser att när det blir stressat så glömmer man viktiga saker, för det sitter inte i ryggmärgen än.
Stina Sjögren, som gjorde comeback i helgens två matcher, är inne på samma linje som Andreas Harnesk.
– Vi bryter ihop för mycket när vi väl släpper in ett mål. Vi måste våga släppa det som hänt och tänka framåt.
Även om läget just nu är tufft säger hon att laget aldrig kommer att ge upp.
– Vi kommer alltid kämpa, oavsett vad det står på tavlan. Vi ger oss aldrig.