– Klart som tusan att det var skönt. Det kändes som man var tillbaka i gammalt gott slag igen.
Han stod i korridoren och fingrade på en chokladboll han fått av tränaren Johan Astbrant.
– Jag brukar få en när jag varit bra. Det var ett tag sen, sa han och log.
Marcus kom tillbaka till Libk inför den här säsongen, efter en utflykt till Onyx, men har haft det oväntat tungt under hösten. Han har mest fått hålla till i tredjekedjan och när laget behövt spetsas fått sitta på bänken och titta på.
Annat var det mot Helsingborg.
Då lossnade allt.
* Först 1–0 efter drygt fem minuter. Pang!
* Sen 2–0 strax innan periodpaus efter ett galet snyggt anfall.
* Sen 3–0 på en kontring.
* Och till sist en målpassning fram till Matej Jendrisaks 4–1.
Tre mål och en assist från en spelare som bara gjort två poäng på 15 matcher innan dess. Gissa om det satt bra.
– Det är ju här man vill vara, man vill vara med och bidra när det ska avgöras. Nu var jag delaktig i alla fem målen och det känns givetvis väldigt bra.
Han erkänner att det varit en tung säsong hittills.
– Innebandy är svårt att spela när man har dåligt självförtroende, har svårt att hitta glädjen och kanske inte känt det stora förtroendet heller. Har du som tänkt målskytt inte gjort mål på ett tag så sätter det sig i givetvis i skallen. Men jag hoppas att det här var vändningen. Jag kände mycket mer energi i mina ben än jag kanske gjort tidigare och hittade den där goa känslan igen.
Att sätta ihop Marcus med Christian Mattsson och Matej Jendrisak visade sig vara en lyckträff. Trion låg nämligen bakom alla fem mål när Matej gjorde de två övriga.
Och faktum är att det kunde blivit ett par mål till. Mellan 1–0 och 2–0 smällde Marcus Johansson in en boll på volley, men fick det målet bortdömt för hög klubba.
– Jag har inte sett någon repris, men spontant kändes det som mål. Jag hann ju till och med göra målgest innan domaren blåste bort det.
Och så ett läge till, precis i slutet, när han och Christian Mattsson kontrade.
– Jag spelade Mattsson fri och var inte riktigt beredd på att han skulle spela tillbaka bollen. Samtidigt gjorde deras målvakt en idioträddning, sa han och log.
Måndagskvällens match var den första av åtta på 27 dagar under januari. Och bättre start kunde knappast varken laget eller Marcus fått.
– För egen del kände jag att det var dags att hitta formen. Det är inte kul att som 30-åring åka land och rike runt och sitta på bänken för att man varit oduglig. Nu fick jag vara med och bidra och jag hoppas det fortsätter framöver.