Anna hittar tid för en pratstund på förmiddagen på självaste dymmelonsdagen, mitt i examinationsstudier och innebandyuppladdning. Tid är inget hon kan slösa med. Senaste terminen har hon läst 150 procent på universitetet. Lägg därtill fem eller sex träningspass, plus matcher, varje vecka.
En vardag som kräver envishet, målmedvetenhet och planering.
Målet att bli färdig personalvetare till sommaren är inom räckhåll. Därtill vill hon spela minst ett par år till i innebandyns högsta liga.
Det sistnämnda kan avgöras inom den närmsta framtiden.
Libk har klarat av första kvalomgången och förpassat Hammarby tillbaka till division 1. Nu väntar Malmö. Ett ungt lag som gått som tåget och bara tappat en enda poäng i serien.
Vad vet du?
– Inte mycket. Jag kan namnen på ett par i laget, men jag har aldrig sett dem spela. Det gör inte så mycket, jag tror att vi ska fokusera på oss själva och vara medvetna om att vi kanske inte kommer att vara bollförande den här gången eftersom de också är ett spelande lag.
Minns kallduschen
Om Libk vinner mot Malmö i bäst av tre matcher så går laget till SSL betydligt bättre förberett än förra gången. Rutinen och inställningen är helt annorlunda, menar Anna. Hon kom till Linköping inför säsongen i högsta ligan, för tre år sedan, men var skadad och kunde inte spela.
Kallduschen minns hon dock tydligt.
– Tjejerna hade vunnit varenda match i ettan, ändå gick det som det gick sen. Många blev chockade av bolltempot och kvaliteten i spelet. Till och med en enkel passning måste sitta på bladet, annars smäller det åt andra hållet. Vi tog inga poäng och kände ingen trygghet alls.
Nu är det skillnad.
– Vi har ju övat, kan man säga. Den här gången lär vi inte bli överraskade.
Vann poängligan igen
Anna har vunnit poängligan i serien två år i rad. Det har gett ett litet pris till bokhyllan, men framför allt självförtroende.
– Jag har insett att jag faktiskt kan skjuta också. Det gör mig mera svårläst för motståndarna.
Malmö kommer till Linköping på söndag. Det betyder att det blir en stillsam påskafton.
– Vi slår väl ihop en middag med några i laget. Sedan kommer min familj ner och tittar på matchen. Det blir kanske lite påskfirande med dem på söndag kväll.
Hur är det med vinnarskallen, kan du fira även om ni förlorar matchen?
– Haha, pappa säger alltid att man är bäst, hur det än går. Jag får väl lyssna på honom i så fall.