Arkivbild. "Marre" deppar efter förra vårens uttåg i slutspelet.
Karlsson torkar svetten ur pannan samtidigt som övriga laget börjar töja ut höfter och baksidor.
– Idag tycker jag att vi spelar ganska bra och har inte så många dippar. Vi vill slita lite, till skillnad från sist (förlust med 0–11 mot Falun), säger Karlsson efter 6–3-vinsten mot Team Thorengruppen.
Det har blivit långt över 500 poäng för Karlsson. Den här söndagen noterades han för ett mål – och som vanligt, lite hetlevrade känslor på planen.
– Jag älskar hettan och jag älskar att hata folk – och att tävla. Sen är Libk som min andra familj och Johan Fredriksson (sportchef) är som min andra pappa. Det kommer bli tomt den dagen jag slutar, säger 35-åringen.
När slutar du spela?
– Det vet jag väl inte. Jag börjar ju se slutet på den här sagan och har haft en ganska tung säsong personligt med en lite annorlunda roll i laget med lite mindre speltid.
Karlssons ögon tänds för en sekund.
– Men i vår är det slutspel. Då ska jag ge allt jag har. Det andra tar vi sen.
Arkivbild. Martin "Marre" Karlsson kramar om en av lagets största supportrar, Viktor Mattson, när Libk för rätt så många år sen säkrade finalplatsen i SSL.
En annan sak som talar för att karriären snart är över för en av Linköpings kanske största innebandyprofiler genom tiderna är familjen. När Karlsson kom upp var det innebandy-fokus överallt. Nu finns både fru och barn med i kalkylen.
– Jag har familj med två döttrar som spelar innebandy, fotboll och lite gymnastik som jag nu har svårt att följa på nära håll när jag spelar på elitnivå och frågan är hur länge min sambo Hanna själv ska orka styra 99 procent av allt på hemmaplan, sa Karlsson till Libks hemsida för ett par dagar sen.
Vilka är dina "hemma-ansvar"?
– Jag lagar mat fredag kväll. Jag tränar bägge våra döttrar i innebandy en gång i veckan. En vanlig dag innebär väl att jag tar hand om barnen på morgonen och kör dem till skolan. Sen jobbar jag. Tränar. Kommer hem, och då är maten klar. Jag hinner gå och lägga barnen efter det och sen har Hanna och jag en timme ihop. Sån är vardagen för ett innebandyproffs.
Och så var det det där med känslorna.
De har blivit färre de senaste säsongerna.
Anledningen? Delvis förändrade regler kring att exempelvis stå upp och gapa i båset.
Saknar du den gamla innebandyn?
– Absolut. Jag saknar varenda gris som någonsin har funnits på planen. Förr var det mycket ge och ta. Det var en annan hetta säger Karlsson.
Han fortsätter:
– Den dag jag slutar och bara ska gå och kolla på innebandy så spelar det ingen roll om folk skjuter bra eller har bra teknik. Jag vill se känslor, jag vill se folk som sliter för varandra.